Ni vet när man väntar på något och det börjar närma sig. Då dagarna känns som decennier och timmarna som år. Man inbillar sig att det är en förkylning på gång och tänker fan, fan, fan. Tiden mellan nu och departure känns som ett vakum. Ett vakum där vad som helst negativt kan hända. Typ, magsår, mega förkylning, benbrott, terroristhot eller ripuli.
Där är jag nu.
No comments:
Post a Comment