HEJ! Jag heter Pamela. Mitt motto är "rädsla är inte min grej". Jag är rädd mest hela tiden. Men det gäller ju att sikta mot stjärnorna. Du är hjärtlig välkommen. Hör av dig på pamela.lindqvist@gmail.com

Thursday, September 20, 2012

Varför?


Jag ser den här på Malenamis blogg och undrar varför? Varför vill man vara den flickan? Eller ännu viktigare, varför har jag försökt vara den flickan? Den där flickan är nu utbränd. Försöker jobba på att vara kvinnan som gråter när hennes hjärta krossas och ärligt berättar när hon mår dåligt. Lyfta på det där positiva locket som ibland känns mer som ett fängelse än en hjälpande hand. Försöker tycka om sig själv och sluta med självkritiken. Försöka låta sig själv vara ledsen. Putsa bort den där äckliga facebook-fasaden. Den hon vet att inte finns på riktigt. Men som ändå får henne att tro att alla andra skiter hallon efter att de ätit sina pyntade cupcakes.

Jag tycker vi ska sluta upp med att låta livet vara tabu. Jag är en medbrottsling som försöker göra upprättelse. Min diagnos är utmattnings-depression. Jag är en sockerberoende/matmissbrukare och utkämpar den värsta kampen i mitt liv. Den kampen är jag inte ensam om. Den är knappast unik och långt ifrån den värsta av kamper mänskosläktet har stött på. Men det räcker mycket väl för min del.

Jag svara "Tack bra" med ett leende när jag egentligen vill skrika "Det är åt helvete, ge mig en kram!".  Jag är trött på att vara hon där som får din dag att stråla fast hennes egen är lika roligt som ett kakkahål. Ibland måste man få prata om cupcakes men inte alltid och inte mest. Mest måste man få mötas ärligt, hjärta mot hjärta och som mänskor. Ingen mänska har hittills lyckas skita hallon så nu slutar vi låtsas.

Jag vill gärna veta hur du mår. Vilken kamp du utkämpar eller vilket rosa moln du flyger på. Du får berätta om sjunde himmlen eller bara en vanlig torsdag framför TV:n. Du kan också välja att vara tyst. Så länge du inte luras.

EN STOR JÄVLA KRAM!




13 comments:

  1. love it! love it love it!!
    jag stalkar dig både här och på gsm:)

    bästa du har sktrivit!
    bamsenigga hug ;)

    ReplyDelete
  2. Sonia du är en oerhört fantastisk kvinna! Min hero.

    Vi rings. När det känns så :)

    TACK!Massvis med KÄRLEK!

    ReplyDelete
  3. This is why I love you Pamela!<3

    Du har skrivit årets viktigaste och finaste blogginlägg. I alla kategorier.

    ReplyDelete
  4. Tack fina vän!
    Det betyder mycket för mig att du tycker de.
    KRAM & KÄRLEK!

    ReplyDelete
  5. Finaste finaste Pamela - det gör så ont i mig att det gör ont i dig.

    Jag har också insett att alla utkämpar vi nån sorts kamp - alla har vi saker med våra liv som vi vill ändra, saker som vi inte är nöjda med och saker som vi kanske skäms över...
    Ingen är perfekt och det är så tröttsamt att så många går runt och låtsas att deras tillvaro är guld och gröna skogar. Varför inte bara vara ärlig?

    Jag skulle jättejättejättegärna vilja ses - när du orkar, vill och kan.
    Jag har massor jag skulle vilja prata med dig om och massa kramar som jag behöver få ge dig.
    Spelar ingen roll om det blir nästa vecka eller om 10 år - när helst du vill så hör du av dig.
    OK, min vän?

    KRAM!!

    ReplyDelete
  6. Jenna <3

    Tusen tack för din kommentar. Jag skulle också gärna sitta ner med dig och fundera kring livet. Den dagen kommer nog. De vet jag. Jag är glad och tacksam att jag får ha dig som min vän. Kloka, underbara kvinna.

    Jag är glad att du har börjat ett nytt kapitel i ditt liv.

    Du är inspirerande!

    KÄRLEK. Och en massa cyberkramar tills vi ses.

    ReplyDelete
  7. så jäkla fint att läsa, mitt i det att jag för första gången brutit ihop inför folk. har tillbringat större delen av veckan med att prata om vad det är som skaver. försökt lägga ord på det där som jag inte riktigt vet vad är och försökt utveckla någon strategi för att komma vidare, i en annan riktning. och det är så konstigt när de där tårarna som äntligen kommer verkar täppa till det där enorma hålet istället för att muddra det ännu större.

    och så läser jag det här och nästa gång jag ser dig ska jag kanske inte krama dig - för det vågar jag inte - men typ säga ett stort jävla HEJ! jag tycker nämligen du är väldigt, väldigt cool.

    ReplyDelete
  8. Kram Freddy!

    Voi Ellen! Jag blir varm innombords av din kommentar. Samtidigt som det tar oerhört ont. Jag vet hur det är när det känns som att livet skaver. För mig var saker inte så bra som jag försökte inbilla mig. Jag visste att livet hade mer att erbjuda. Att jag gick emot mig själv. Att någonting var helt fel. Men hur ändrar man på de? Vilken tråd ska man dra i? Hur ska jag göra när jag själv inte vet vad det är som är fel? Och ju mer trådar jag drar i destu mer nystan faller i huvudet på mig. Ibland är jag alldeles virrig, ledsen och ångestfylld av alla jävla trådrullar som dimper ner i skallen och ska redas upp. Men hur jobbigt det än är eller har varit ångrar jag inte att jag drog i den allra första tråden. Den har nog räddat mitt liv.

    Jag tänker krama dig nästa gång jag ser dig. För de vågar jag fast jag är rädd och för att du är supercool! KRAM!

    ReplyDelete
  9. Jätte fint, vackert, ledsamt och grymt ärligt skrivet Ela... Det är just precis så här det är, då jag mådde som värst och ville spy galla på alla som trodde sig veta, trodde sig känna mig så sattr jag på ett plastik smile för att inte vara till besvär. Jag är ju johi hon som e stark hon som klarar av allt! Men då jag äntligen nådde botten och kom fram till att självförtroende är inte samma sak som självinsikt, självkänsla så kunde jag börja gå vidare.
    Jag älskar kvinnor som vågat hylla sina kvinnor och även såna som inte är i deras liv. Jag älskar människor som vågat säga att så här fan mår jag.
    Att jobba med sig själv är jobbigt men det behövs.
    Jag är inte klar ännu idag men jag är på god väg. Jag har många sorger och ångest moment som jag tänket på men jag är stark!
    Så underbara Ela tänk va tur att du vågar prata,skriva om nåt som alla kvinnor borde även män, sluta upp med bullshit och våga vara som du är som ditt liv verkligen ser ut.
    Och jag tänker krama dig nästa gång för att du är du!
    KRAM ~ johi

    ReplyDelete
  10. Voi Johi. Tusen tack för att du delar med dig. För varje gång någon öppnar upp om jobbiga saker blir det lite lättare för alla. Det lättar ju inte bara på din börda utan på alla andras. Det tycker jag är oerhört fint. Istället för att vi går runt och leker starka tills vi faller ihop som dominobrickor. Jag hoppas vi stöter på varandra snart så vi får kramas ordentligt. Tills dess. Ha de bäst. PUSS!

    ReplyDelete
  11. Hej! Hittade nyss din blogg och känner mig lite mindre ensam. Tack! Är själv sjukskriven för utmattningsdepression och panikångest och hade inte ens den minsta aning om att jag var prestationsperfektionist. Har känt att det skaver nånstans, att jag aldrig kan vara mig själv i rädsla för att nån kanske inte tycker om mig. Kan ha ångest i flera dagar om jag sagt något olämpligt, sopsorterat fel eller serverat halvfabrikat åt mina barn. Är så trött på dendär präktiga domaren inuti mitt huvud och är livrädd för att bli det minsta lilla kritiserad av andra, för då hade ju domarjäveln rätt iaf. Hur slutar man bry sig? Kommer man alltid att vara såhär sårbar och bräcklig?

    Tack för en peppande blogg! :)

    // emma mattsson

    ReplyDelete
  12. Hej Emma! Va roligt att du hittat hit. Jag ställer mig de där samma frågorna. Kommer jag någonsin att komma ur det här? Det vet jag inte ännu. Men det är många som har gått före oss som har kommit ut på andra sidan. Jag försöker påminna mig om det när det är som jobbigast och när jag tvivlar mest. Första steget är att bli medveten om hur ens tankar går. För vet man inte det kan man inte ändra på dem. Och där är vi ju båda två redan. Jag känner igen mig i dina tankegångar. Har också dåligt samvete och skuldkänslor för det mesta. Det känns skönt att jag inte är ensam. Även om jag inte önskar att någon annan skulle gå igenom samma saker. Tack för din fina kommentar. Den värmer och hjälper. Kram!

    ReplyDelete