Måluppdatering

Det sägs ju att man är sin egen största fiende. Well I sure am. Nu har jag våndats över mitt mål som jag satt upp för en stund sedan. Trycket i bröstet blir bara starkare och jag känner hur halsen snörps igen.

Ska jag ringa fyra vänner? Det kommer ju att ta åtminstone en timme per samtal. De jobbar ju alla då måste jag ringa på kvällen. En varje kväll. Jag har yoga på kvällen. Och jag som ska bort i helgen. Varför skrev jag det där jävla inlägget? Hur dum är jag egentligen? Men herregud sådär allvarligt är det inte! Jo det är det visst. Det går ju att radera inlägget. Men jag kommenterade ju på Elaines blogg. Det är på liv och död nu. Jag kan inte misslyckas med det här. Då ser alla att jag är en looser som inte klara av någonting. Nu måste jag ringa en av dem innan jag lägger mig annars kan jag inte somna. And so on..

Tills jag märkte vad jag håller på med. Jag har satt ett för högt mål. Det kanske inte är det för någon annan. Men för mig just nu är det de. Jag är varken misslyckad eller dum för de.

Egentligen är jag lyckad. Lyckad nog att kunna identifiera vad som försiggår i mitt huvud. Modig att erkänna att jag inte är redo. Klok nog att låta bli.

Så det blir ingen målsekt. Inte ännu iaf. Man är ju inte bättre kvinna än att man kan ångra sig. Nu ska jag berömma mig som en crazy women för att jag är fantastisk precis som jag är utan att behöva prestera.

ALL THE LOVE!