HEJ! Jag heter Pamela. Mitt motto är "rädsla är inte min grej". Jag är rädd mest hela tiden. Men det gäller ju att sikta mot stjärnorna. Du är hjärtlig välkommen. Hör av dig på pamela.lindqvist@gmail.com

Tuesday, November 6, 2012

Dagens bikt

Jag erkänner. Det här är sak jag verkligen inte vill erkänna. Det här är faktiskt en sak jag dömer andra för fast jag själv är en utövare. Ingen vacker bekännelse.

När det går bra för en annan kvinna inom ett område som jag själv inte har speciellt mycket  intresse i eller talang för är jag det första att lyfta upp henne och hurra. Oftast när jag ser kvinnor som gör karriär inom områden jag är intresserad av eller har talang för hurrar jag också. Men bara om de är på en annan nivå än mig eller om det är stora geografiska skillnader mellan oss. Ni vet som en sorts beundran och inspiration. Dit vill jag också nå en dag.

När det går bra för en kvinna i min närhet som "tävlar" inom samma genre som mig. Eller ännu värre. En kvinna som aldrig visat intresse för just det jobbet eller ämnet plötsligt blir intresserad och skjuter iväg som en raket och gör värsta karriären. Då dör jag inombords. Avundsjukan väller upp inom mig. Ofta undrar jag vad hon har för rätt att stiga in i min zon och ta över. Jag blir en äcklig människa helt enkelt. En kvinna som inte tillåter andra kvinnor att glänsa. Jag tror att deras framgång äter på min framgång. Inbillar mig att det inte finns tillräckligt för oss båda. Känner att där tillsattes den enda platsen och nu är det kört för mig. Sätter på mig den stinkande offerkoftan och för att känna mig riktigt usel kritiserar jag kanske hennes hår.

Det jag inte kan ta till mig är, att när en kvinna hittar sin sanna väg. När hon får göra det hon brinner för och det hon vill. Då ger hon ju tillbaka positiv energi  till hela världen. Där räknas jag också in. Vi kan hjälpa varandra. Sammarbeta och bli ännu bättre. Ännu starkare. Vi kan glänsa tillsammans.

Jag tror på att hjälpa varandra. På att det du ger kommer tillbaka till dig. Oftast hurrar jag och peppar. Men det finns gånger då den där avundsjuka och missunsamma kniven sitter fast i mitt hjärta. Mer sällan nu än tidigare. Jag jobbar på att få den att försvinna helt. För den där kniven skadar inte bara andra utan mest mig själv. Och tänk om det är så att den hindrar mig från att hitta min passion. Lågan. Entusiasmen. Vägen. Tänk om det är den som hindrar mig från att glänsa.


2 comments:

  1. Där sa du det! Jag passar på och biktar mig med en gång jag oxå för jag funkar på samma sätt. Men det är bara att jobba vidare för jag vill så gärna bli kvitt den här pinsamma egenskapen.

    ReplyDelete
  2. De gör vi. Skönt att jag inte är ensam med den där trista egenskapen. Puss på dig gumman!

    ReplyDelete