Jag tänker på juli månad. Efter att jag hade fått flygeln i huvudet. När jag sov dygnet runt. Inte kunde förmå mig att stiga utanför dörren. Låg i soffan och skakade av panikångest. Rädslan. Bottnet.
Genom hela hösten har det gått upp och ner. Ett steg fram. Tre bak. Frustration över att jag inte gör framsteg i den takt jag vill. Besvikelse över att jag inte klarar av de jag borde. Rädsla för att det aldrig kommer att bli bättre. Ovissheten. Känslan av noll kontroll.
Nu har jag gjort min första resa. Till Vasa. Saker jag inte ens reflekterade över tidigare är idag stora framsteg. Så måste det få vara. Acceptansen som infinner sig nu som då. Tacksamheten för det lilla. Tilliten. Framtidstron. Den svagt tilltagande glädjen. Där är jag. Just nu.
Så intressant att läsa din blogg, så ärligt och bra skrivet! Glöm aldrig att du är en fantastiskt härlig person och var nöjd med dig själv <3 Kramar
ReplyDeletecheap jordanswhy
ReplyDeletenike air force 1of
under armour outletto
jordan shoesbook
michael kors handbags saledownload.
nhl jerseystreat!
michael kors outlet storefive
oakley sunglassesfor
christian louboutin shoesthis
asics shoesfor