HEJ! Jag heter Pamela. Mitt motto är "rädsla är inte min grej". Jag är rädd mest hela tiden. Men det gäller ju att sikta mot stjärnorna. Du är hjärtlig välkommen. Hör av dig på pamela.lindqvist@gmail.com

Thursday, January 31, 2013

Jeppis hör upp!

Den 16-17 mars hålls en veckoslutskurs i medicinskyoga på Yogaways i Jakobstad för andra gången. Jag gick den första kursen i höstas. Den är värt varenda euro och jag har inte ångrat mig en sekund. Kursen riktar sig till dig som upplever stress. Alltså till de flesta människor.

Om yoga känns främmande och konstigt så kan du byta ut ordet yoga till andning. För det är vad du kommer att lära dig. Lära dig andas. Ja man skulle ju kunna tro att vi redan kan andas. Men you have no idea.

Johnny som är yogaläraren är en underbar typ. Det är svårt att beskriva honom. Han är en sådan där person som stannar kvar hos en. Jag tror han beskrivs bäst med citatet "I've learned that people will forget what you said, people will forget what you did, but people will never forget how you made them feel". Han säger mycket klokt också.

Läs mer på yogastudio.fi 




Wednesday, January 30, 2013

Leidon

Jag är trött på att vara nedstämd. På att inte vara glad. Det har ju sina anledningar. Men ibland funderar jag på om det ena föder det andra. Jag är sjukskriven och diagnostiserad deprimerad. Redan den meningen får ju modet att falla några hundra trappsteg. Kan hända är jag inte lika glad som tidigare. Men det kan också hända att jag låter omständigheterna definiera mig mer än nödvändigt. Jag lever ju fortfarande varje dag. Mitt liv händer ju nu inte sen när jag är frisk och lycklig.

Jag är led på att säga att det är skit när folk frågar. Trött på att höra mitt eget prat om hur jag har det.  Det är lättare att säga "bra" och le lite. Och jag undrar om de kan vara så att det där leendet smittar av sig lite på min själen. Får mig att må bättre. Hur fejk det än må vara.


Sunday, January 20, 2013

Andas för fan!

Hela 70% av slaggprodukterna i våra kroppar avlägsnas via lungorna. 70%!!

Vill du veta mer om vad djupandningen kan göra för dig. Läs HÄR!


Tuesday, January 15, 2013

Glädjekorn

Jag har legat hemma med förkylning sedan lördag. Inte sådär dunderförkyld. Det blir jag sällan. Men tillräckligt för att inte vilja andas in minusgradig luft. Förkylning är ju ingen höjdare. Speciellt inte när man som jag sällan förälskar mig i tv-serier och filmer. MEN. Det är skönt. Om man för säga det högt. Att vara fysiskt sjuk för omväxlings skull. OCH. Jag börjar bli rastlös. Ett friskhetstecken på det mentala planet. Jag vågar mig på ett lågmält "hurra" idag.


Monday, January 14, 2013

Misslyckande. Lyckad miss?

Jag skrev ju tidigare om att jag ska göra mera misstag i år. Eller åtminstone inte vara rädd för att göra dem. Försöka inse att jag aldrig kommer att bli perfekt. Våga testa på saker utan att tänka att jag kommer att  misslyckas. För det kanske inte är så farligt att misslyckas. Inte om man tänker såhär:


Dagens AMEN!

“Be patient toward all that is unsolved in your heart and try to love the questions themselves, like locked rooms and like books that are now written in a very foreign tongue. Do not now seek the answers, which cannot be given you because you would not be able to live them. And the point is, to live everything. Live the questions now. Perhaps you will then gradually, without noticing it, live along some distant day into the answer.”
Rainer Maria Rilke
 LOVE THE PROCESS!

Sunday, January 13, 2013

Om att få influensa i gallan

Det sägs att det du stör dig på i andra människor oftast är en reflektion av någonting du själv besitter. Något du inte vill erkänna att du utövar eller ett personlighetsdrag du helst sopar under mattan.

Alltid när jag stöter på någon som retar gallfeber på mig försöker jag motbevisa den där tesen. Sådär är INTE jag. Jag kan spendera oerhört mycket tid till att dissikera alla drag av mig själv i den andra människan.

Lik förbannat stämmer det varje jävla gång. Oftast är det någonting jag själv kämpar med att bli bättre på. Något jag vill sluta upp med men inte har lyckats med. Det sticker som nålar i ögonen på mig när jag ser någon annan helt öppet hänger sig åt detta. Hur kan hen? Sådär kan man inte göra! Jag skulle aldrig.. Eller. Kanske jag visst gör sådär. Ganska ofta. Ofta och utan att jag själv märker av det.

Det är svårt att låta någon annan göra fel. Det är jobbigt när människor inte kan vara perfekta och ofelbara. Speciellt när jag själv så gärna vill vara det och inte lyckas. Ni påminner mig hela tiden om hur bristfällig jag är. Och hur oerhört jävla normalt det är att inte vara perfekt.

Tack alla gallfeberretare. Jag älskar er.



Saturday, January 12, 2013

Content

Jag vill meddela att jag mår bra. Jag är glad och nöjd. Känner mig tacksam och tillfreds. Nästan lite balanserad. Ingen onödig stress i kroppen. Ingen rastlöshet och extra oro. Bara lite snuva och ont i halsen. Men de berör mig inte över huvudtaget. Idag kan ni kalla mig zen. Eller hen. Hur ni vill bara.


PUSS!


Wednesday, January 9, 2013

Sat Nam

Det är flera veckor sedan mitt senaste Kundaliniyogapass. Hade helt glömt bort vad den gör med mig. Lugnar ner. Ger energi. Reder ut. Lugnar oron. Omfamnar allt precis som det är. Låter det vara.
Allt är väl.

Monday, January 7, 2013

Vänta


Jag har outredda tankar. En känsla av irritation och olustighet. Jag vet vad det beror på. Men jag känner att jag måste vänta ut det hela. Det måste processeras för det kan komma ut i sin rena form och omvandlas till någonting annat. Eller så omvandlas det inte alls. Det bara behandlas och så låter jag det vara. Tills det blommar upp igen. Sen håller det på så där en stund. Ibland bättre ibland sämre. Tills det får ett avslut. Ett avslut som kan vara ett avslut i ordets rätta bemärkelse. Eller ett avslut som i en ny riktning. Ett nytt sätt att se på problemet. En lösning. Alla stadier är viktiga och betydelsefulla. Ingenting går att tvinga fram. Det här irritations- och oluststadiet är inte så charmigt bara.


Be still.

Kram.

Saturday, January 5, 2013

Saker jag drömmer om


En grå Italian greyhound.

Att lära mig/våga rida.

En snäll skäggig mörk man.
Ett hus med vita knutar nära vattnet.

Vad drömmer du om?

Thursday, January 3, 2013

Själens resa

Therese skriver en skön blogg. Med mycket yoga, träning och mat för själen. I det här inlägget ger hon sina bästa tips för den som vill göra en inre resa. Ett av hennes tips är att välja en väg. Det finns ju ett hav av utbud för allt. Andliga vägar, kostplaner, träningsformer, tandkrämstuber, you name it. Välj ett som resignerar med dig. En bok, en mentor eller en riktning. Och håll fast vid den.

Jag ska försöka ta till mig det rådet. Det är verkligen ett av mina stora problem. Jag vill läsa allt om allting. Och så försöker jag följa allas goda råd. Utan att lyssna på vad jag egentligen mår bäst av eller vill själv. Det blir lite jobbigt för mig när alla tycker olika och jag står där emellan och velar och dras mot femton olika håll.

Sen sätter jag väldigt stor vikt vid att göra rätt. Ni vet de ska ju vara perfekt. Ett misstag är katastrof. Därför står jag oftast en halv timme och väljer tidning för att sedan gå ut tomhänt. För tänk om ELLE hade varit sämre än InStyle. Eller Plaza kvinna. Herregud.

I år ska jag göra mera misstag och utmana beslutsångesten.


Wednesday, January 2, 2013

Riv ner!

Min yogaterapeut sa någonting fint när vi pratade som jag vill dela med mig av. Jag berättade om hur svårt jag har för att se att jag gör framsteg. Varje gång jag är i en svacka känns det som om jag är tillbaka på ruta ett. Ibland känns det som att jag blir mer skör och svag ju längre tiden går.

Enligt honom är det helt naturligt. När hjärtat och sin själen öppnar upp för förändring blir sårbarheten mer påtaglig. Murar och fasader rivs ner. Känslor du inte visste om att existerade tränger sig ut genom gliporna. Gammal ilska och nedtryckt frustration väller ut. Ibland mer än du tycker det går att handskas med.

Men det är modigt att ändras. Det är starkt att visa sitt riktiga jag. För sig själv och för andra. När du skalat av alla lager av gammalt skräp. När alla murar har rivits och fasader demolerats. Då står du där stolt. Med endast mod och styrka kvar.

Makes me wanna weep.

Miss representation

Tycker alla ska se den här dokumentären. Fick tipset av den här fina kvinnan. Den gör en arg. Ledsen. Uppgiven. Men framförallt stolt över att det finns så många kvinnor som kämpar för en bättre värld. En välbehövlig påminnelse om vad som är viktigt.

Tuesday, January 1, 2013

Då & Nu

Jag tänker tillbaka på förra året. På nyårsnatten. När jag stal en påse godis från nyårsfesten. Knölade ner den i min lilla partyväska. Åt av den i smyg varje gång jag gick på nattklubbens toalett. Till sist inte kunde hålla mig eller brydde mig och åt av den inne på krogen. Hur jag helst inte ville bjuda av den för jag ville ha allt själv. Men gjorde det ändå för att inte verka konstig.

Jag är så oerhört tacksam att jag för vara sockerfri. Med allt vad det innebär. En dag i taget. 

Nyår 2012. Helsingfors.

Nyår 2013. Jakobstad.


Hopp

Jag känner hopp på årets första dag! Mycket tack vare alla fina pinglor jag träffade på vid Prisma igår. Ibland behövs det bara ett glatt leende. En varm kram. Och några kärleksfulla och ärliga ord. Tack! You made my day.

Igår skålade jag med bubbelvatten. Iklädd leopardskjorta. Hemma i soffan med mamma och pappa. Idag lyxar jag till det med en hög tidningar.

It's the little things in life.

Ps. Idag firar jag ett år utan socker. Kul!



Nyårspussar!



 LOVE YOU!