Min yogaterapeut sa någonting fint när vi pratade som jag vill dela med mig av. Jag berättade om hur svårt jag har för att se att jag gör framsteg. Varje gång jag är i en svacka känns det som om jag är tillbaka på ruta ett. Ibland känns det som att jag blir mer skör och svag ju längre tiden går.
Enligt honom är det helt naturligt. När hjärtat och sin själen öppnar upp för förändring blir sårbarheten mer påtaglig. Murar och fasader rivs ner. Känslor du inte visste om att existerade tränger sig ut genom gliporna. Gammal ilska och nedtryckt frustration väller ut. Ibland mer än du tycker det går att handskas med.
Men det är modigt att ändras. Det är starkt att visa sitt riktiga jag. För sig själv och för andra. När du skalat av alla lager av gammalt skräp. När alla murar har rivits och fasader demolerats. Då står du där stolt. Med endast mod och styrka kvar.
Makes me wanna weep.
Detta är så sant! Precis så är det... Hejja för honom! Och you go girl! Glöden finns i dina ögon ännu det glömde jag säga dig. Tigern inom dig är där inne men den är lite vilsen just nu! Kram
ReplyDeleteJohi: Ja visst är han bra! Kakk finis! :)
ReplyDelete