HEJ! Jag heter Pamela. Mitt motto är "rädsla är inte min grej". Jag är rädd mest hela tiden. Men det gäller ju att sikta mot stjärnorna. Du är hjärtlig välkommen. Hör av dig på pamela.lindqvist@gmail.com

Monday, March 18, 2013

Jag är lycklig


Vad händer då?

  1. Jag tror att det kommer att bli sämre. Jag inväntar dalen istället för att förvänta mig mer välmående.
  2. Jag tror att jag måste börja prestera. Tacka ja till allt. Jobba fulltid. Göra karriär. NU!
  3. Jag tror att om jag är för glad mot andra mänskor förväntar de sig att jag alltid ska var lika lycklig.
  4. Jag vill göra upp planer igen. Men påminner mig om att det antagligen inte är någon bra idé eftersom jag inte vet hur jag mår just då. 
  5. Jag känner skuld för att jag är sjukskriven för depression och känner lycka.

Detta har jag övat på idag.

  1. Stå stilla i solen och andas. Tillåta mig själv känna total lycka. Just då i den stunden.
  2. Tackat nej till en inbjudan som jag blev både chockad, rörd, smickrad och otroligt tacksam över. (Eller fysiskt har jag inte tackat nej ännu. Men jag ska) Även om jag verkligen skulle vilja göra det så är jag inte där just nu. Jag har varken förbannat mitt tillstånd eller tänkt att det kommer aldrig mera en sådan här chans. Jag accepterar läget och njuter av komplimangen en stund.
  3. Jag har anmält mig till fortsättningskurs i mediyoga i april. Skrev en glad kommentar om hur roligt det ska bli. Tagit ut glädjen i förskott utan att känna prestationsångest för att jag då i april måste vara lika glad.
  4. Tackat nej till en annan inbjudan som är lite av en dröm. Men som krockar med ett läkarbesök. Harmats lite men inte försökt styra om hela världen får att få det att gå ihop. Jag hoppar den här gången helt enkelt. Det kommer fler tåg.
  5. Tänkt på hur onödigt det är att känna skuld. Gottat ner mig rejält i min lycka.
Jag är stolt över mig själv och känner mig som min egen bästa kompis. Jag tar hand om mig själv och stöttar mig. Istället för att dra ner och hacka på. Det är dagar som den här jag får skörda frukten av det inre arbetet. Summan av kardemumman. Terapi. Tid. Homeopati. Massage. Naprapati. Mediyoga. Kundaliniyoga. Pilates. Antidepressiva. Promenader. Sömn. Gubbvilor. Stödet från alla vänner och familjen. Affirmationer. Kost. Drogfrihet. Reflektioner. Dagboksskrivande. Bloggen. Långa djupa samtal. Mailkonversationer. Matmissbrukardelningar. SuperSoulSundays. Tro. Hopp. Kärlek. Allt hjälper mig frammåt. Jag känner att jag är på rätt väg. Och det om något mina vänner. Det är lycka.

TACK!

4 comments:

  1. Det att du är medveten om alla dessa "tankefällor" om att du borde börja prestera ifall du har en bra dag osv är det viktigaste. Är du medveten om dom så får du även ett val. Du behöver då inte act upon tankarna. Dom finns där, ja. Men dom finns bara där, dom bestämmer inte över dig utan det är du som bestämmer över dom. Så det är ok att dom finns, vi har ju alla dom där tankarna. Jag skulle ha precis samma för jag får otroliga skuldkänslor bara av att sjukskriva mig för en förkylning. Känner mig som att jag ljuger för att få ledigt. Jag borde vara jättesjuk för att få vara hemma, annars hittar jag nog bara på för att jag är lat. Och direkt man mår bättre borde man få nåt gjort. Att bara njuta är liksom inte riktigt ok. Det är puritanismen i en som tycker att man ska "förtjäna" varje positiv känsla eller tanke. Men aaaah...... Du har fötjänat dom för att du finns! Det att du föddes ger dig en birth right att få njuta och må bra! Oprah sa så bra i sin sista show: "There is a difference, you know, between thinking you deserve to be happy, and knowing that you are WORTHY of happiness. We often block our own blessings because we don't feel inherently good enough, or smart enough, or pretty enough, or worthy enough. This show's taught me that you are worthy because you are BORN, and because you are HERE. Your being here, your being alive makes worthiness your birth right. You alone are enough." Så jävla bra. Vi kan fatta på ett plan att vi förtjänar. Men att verkligen KÄNNA och FÖRSTÅ att vi är värdiga.... Det är svårt, och kräver hårt arbete. Men det är en muskel som kan tränas, och du har nu börjat träna dina emotionella muskler. Det är hårt arbete i början och känns ovant. Du får mycket motstånd. Men brick by brick, my citizens. Brick by brick.

    //Sanna

    ReplyDelete
  2. Du är ju för underbar! TACK! Vilket fantastiskt citat. Precis så är det. Oprah <3 Jag vet att det är därför jag blockar glädjen. För att jag känner att jag inte är värd att vara glad. Men det är ju det som är meningen. Jag tror inte att jag är satt här på jorden för att lida. Meningen är att ha det så bra som möjligt. Och det är vi alla värda. Precis som vi är. När vi fattar det i hjärtat öppnar sig heaven on earth. Det var någon som sa att den längsta väg som finns är den som går från hjärnan till hjärtat. Men det är onekligen den väg som ger bäst utdelning. Tack för att jag får ta del av din vishet! Kram.

    ReplyDelete
  3. Jag tycker att det är så himla svårt att tillåta sig känna precis alla känslor. Eller att våga känna dem. Du är så bra Ela! Heja heja!

    ReplyDelete
  4. Det tycker jag också. Därför firar jag dagarna när jag vågar. Tack för ditt pepp. Kram pådde.

    ReplyDelete