Osäkerhet eller överraskning?

“Would you like to know your future? If your answer is yes, think again. Not knowing is the greatest life motivator. So enjoy, endure, survive each moment as it comes to you in its proper sequence — a surprise.”

Tanken slog mig. För första gången på ett år. Att det är möjligt för mig att se fram emot min framtid. Det kanske låter lite besynnerligt. Men det är först nu som molnen har skingrat sig så pass mycket att jag lägger mig på kvällen med hoppet och tron om en fin morgondag. Jag vaknar med lusten till livet och glädjen i hjärtat. 

Ofta görs lyckoruset om i hjärnan och jag förvandlas till superwomen. Tror jag klarar vad som helst nu när dimman inte mörkar lika mycket längre. Då blir jag arg, irriterad och självkritisk. Jag försöker balanserar mellan att tillåta mig vara lycklig och dra i handbromsen. Centrifugera ideér och drömmar i huvudet tills jag blir snurrig. Låta dem leva men inte känna press att förverkliga dem all.

Vila mycket och tänka. Allt har sin tid. Jag tar emot av det som ges till mig. Jag tror att jag får det jag behöver. Allt gott kommer till mig vid rätt tidpunkt och i rätt ordning. Jag kommer inte fram snabbare för att jag springer. Allt är kärlek. Allt är väl.