Vän med en utmattad

Hittade Karins blogg idag tack vare Peppe. Här skriver hon om hur man som vän kan förhålla sig till en utmattningsdeprimerad. Läs också vilka symptom hon hade året före hon gick in i väggen. Ärligt, rakt och viktigt.

Viktigt även för mig att stanna upp och tänka på hur det har varit. När det var som värst fick kravlösa meddelanden som "Jag tänker på dig" prestationsångesten att bryta fram. Då kunde jag stänga av telefonen några dagar för att få ro. Vilket jag ändå inte fick för jag tänkte fortfarande på vem som kunde tänkas skicka meddelande och nu inte fått svar pga att jag inte hade sett dem. Jag oroade mig för att de skulle oroa sig när jag inte svarade. På samma gång som skuldkänslorna för att inte vilja eller orka ta emot kärlek och omtanke åt upp mig.

Bilden är från min tid i Helsingfors.

Idag är jag fortfarande ingen vän av att prata i telefon eller se missade samtal på skärmen. I perioder när det känns skit kan jag fortfarande stänga av telefonen och den är oftast inställd på "stör ej". Jag jobbar på skuldkänslorna men har sakta börjat inse att de kanske inte kommer att försvinna helt de heller. Jag gör mitt bästa. Fortfarande ibland mer än jag orkar, vill eller klarar av.