HEJ! Jag heter Pamela. Mitt motto är "rädsla är inte min grej". Jag är rädd mest hela tiden. Men det gäller ju att sikta mot stjärnorna. Du är hjärtlig välkommen. Hör av dig på pamela.lindqvist@gmail.com

Thursday, May 2, 2013

The Show


What you know in your soul will bring you peace. Be still and know. Be still and listen.

Lättare sagt än gjort. Även om jag vet att det i tider som dessa. Läs: tider av väntan och ovisshet. Inte har mycket annat att förlita mig på än att tro att allt kommer att ordna sig. Att det inte är någon idé att håsa fram en lösning. Eller springa med huvudet i väggen. Så är det precis det jag vill göra.


Sitt nu stilla och hör på din själ när tusen myror springer runt i brallan och hela huvudet är fullt med den ena tanken snabbare än den andra. Hjärnan tar över föreställningen. Den gillar inte att vänta. Och allra minst gillar den när jag sätter mig ner och är lugn. Då tar den fram det tunga artilleriet. Den stora rosa megafonen, kören och bulldozern tätt följt av en flera kilometer lång cirkusparad.


Vissa dagar känner jag mig chanslös och modfälld. Andra dagar vet jag varken ut eller in. Ibland sitter jag apatisk och ser på när paraden drar förbi. Förbannar den och gråter lite av självömkan.  Sen kommer stunder av lugn. Stunder när jag vet. Stunder när jag lyssnar.

Hela den här jävla röran som kallas livet. Bre den på ett rostbröd och njut!

2 comments:

  1. Ja. Ja. Ja. Jag har just nu en pågående paus från FB. Märkte att jag använde det som en distration och även ett redskap för min hjärna att undvika närvaro just nu utan leva genom det hektiska energiflödet som nonstop rullar förbi där. Jag började följa rösterna i huvet som drog mig i ärmen mer och mer och ville jag skulle följa med dem till olycka, tills jag identifierade helt med varje impulsiva tanke som siade om olycka och oro, tills jag var helt i dess nåd, och katastrofen kunde inträffa när fan som helst. Och den som söker, den hittar. Så jag tog ett väldigt medvetet steg ifrån allt det, och kämpar nu hela tiden med att vara stilla, vara närvarande, vara här och nu. Läser The Power of Now. Det är så sant att hjärnan antingen vill leva i det förgångna eller i framtiden. Det som varit ger en illusion av identitet och framtiden en illusion av anländning till en räddning, nåt bättre. Nu är ju inte intressant. Tråkigt nu. Ger inget, är inget. MEN, jag blir bättre och bättre på att strunta i dom tankarna och bara vara här, nu. Känna kraften inom mig. Inte fokusera på det som inte betyder nåt, nu. Inte syssla med psykologisk tid, som Eckhart kallar det. I söndags hade jag timtal av komplett närvaro när jag hittade himlen inom mig. Allt var bra, jag var på jobbet och visste sanningen. Sen kröp oron tillbaks lite. Men vilka underbara timmar av stillhet och ro. Jag kan högst rekommendera Beyoncés "Grown Woman", den hjälpte mig fira min kvinnlighet. Det gäller bara att regroup, regroup. Inte döma nånting, inte ens när hjärnan börjar bröla och skapa en massa oljud. Iaktta, men inte döma eller kämpa emot det. Acceptera att det finns där, föra in ljus på det. Då försvinner det.

    Du underbara liv.

    //Sanna

    ReplyDelete