HEJ! Jag heter Pamela. Mitt motto är "rädsla är inte min grej". Jag är rädd mest hela tiden. Men det gäller ju att sikta mot stjärnorna. Du är hjärtlig välkommen. Hör av dig på pamela.lindqvist@gmail.com

Sunday, June 16, 2013

ÄÄÄÄÄH!

Jag hatar dramaqueens. När saker och ting ska överdrivas till det yttersta. Katastrofen genomlevas med detsamma och fan målas på väggen. När det inte bara går att ta ett djupt andetag och försöka se på saker och ting ur ett nyktert perspektiv. Utan att känslorna drar iväg som en virvelvind.


Är verkligen allergisk mot detta fenomen. Och förstås är jag ju själv en expert utövare. Har försökt slipa bort mitt beteende med alla möjliga metoder. Men faktum kvarstår. Hur onödigt, nervsvagt, och irriterande jag än tycker att det är. Så. Är jag fortfarande en dramaqueen. Av allra högsta rang.

Blir arg bara av att erkänna det här. Jävla skit. Nu ska jag tycka om att jag inte tycker om att jag är en dramaqueen. Lätt!


2 comments:

  1. Alla är väl det, mer eller mindre. Alla letar upp konflikter ibland för att det får dom att känna sig förmer, om än för en stund.

    Jag är lugn på typ alla fronter. Men i den intimaste relationen så blir ju jag också en dramaqueen (eller har varit det. Diskutabelt ifall jag kommer gå tillbaka till det eftersom jag gått så till grund och botten med varför jag gjorde som jag gjorde). När kag tänker tillbaka på alla dom timtal långa gräl jag skapade av ingenting, verkligen bara tjafs, för att jag VILLE det skulle bli gräl, jag ville det skulle bli drama. Jag ville den andra skulle gråta och böna och be för mig. Och det är ju inte jag som gör så. Det är min pain body. Inget mer. Och det ger ju hopp. Ifall jag inte är dramaqueenen så kan jag även sluta ge hän till den delen som tar över. Man måste ju veta vad det är det beror på, men ytterst möjligt. Jag vet vilka knappar som är mina triggers, och på så vis är det underbart att jag blivit singel och verkligen varit tvungen att jobba på dessa saker. Har varit tvungen att ta itu med det och välja att inte leta efter triggers, för min mentala hälsa depended on it. Hade jag fortsatt med samma anda så hade jag bara fuckat upp allt mer och mått sämre. Men jag valde att sluta tjafsa som jag anser vara i tid, och jag mår betydligt bättre för det. Jag tittade på fakta, versus historier som jag skapade ur intet. Fakta som i "jag har inte hört av denna person på tre dagar", versus historien jag skapar som säger "har inte hört av personen för att den skiter i mig och egentligen hatar mig eller tycker illa om mig och gör en massa saker bakom min rygg och ju mer tid går, desto mer illa tycker personen om mig".

    Och att verkligen förstå hur mycket energi man satt på nånting som krävt så mycket och gett så lite.... Gör valet rätt enkelt. Det är fan inte lätt alla gånger, man får gå emot det som känns naturligt först. Lära sig att reagera på ett helt främmande och nytt sätt. Men åh vad det är värt det.

    När jag väljer att hamna i en intim relation med någon igen, kommer det vara som en helt ny person. Ser fram emot det.

    Med vänner har jag slutat drama för läääääänge sen. Så det är inte ens värt att nämna. Men visst finns det många som dramar även med sina vänner, men sånt stänger jag dörrarna för direkt, hade en bästis som barn som gjorde mig immun mot sånt beteende for life. Och nu är jag hellre ensam än spenderar tid med dramaqueens. Och det är värt det.

    Och visst är det ju så, att blir man riktigt irriterad över nåt, måste man alltid rikta fokuset inåt. Det som stör en är nåt som man har inom sig. Och det drar till sig mer av detsamma. Inte kul att erkänna, men så äre.

    //Sanna

    ReplyDelete
  2. jag är också dramaqueen, helt och hållt. i vissa lägen gillar jag t o m det, tycker om att vara ltie för mycket - när det gäller små, roliga saker. sen blir det ju tungt i längden när man ska riva opp hus och hem varje gång något händer. skulle definitivt vara mer energisnålt att vara lite zen.

    tog förresten min första kalldusch igår! shit så jobbigt! men skönt. hur går det för dig?

    det är bra att erkänna och acceptera även de sidor man inte gillar hos sig själv. bara att uttala något visar på att man ändå kan inse det själv och förhoppningsvis lära sig distansera sig från de säe sidorna tror jag. dessutom är du så gullo entå, så va liiti dramaqueen ibland, he e int hejla vääde!

    kram!

    ReplyDelete