HEJ! Jag heter Pamela. Mitt motto är "rädsla är inte min grej". Jag är rädd mest hela tiden. Men det gäller ju att sikta mot stjärnorna. Du är hjärtlig välkommen. Hör av dig på pamela.lindqvist@gmail.com

Monday, June 3, 2013

Bora Bosund

Jag är ensam på holmen. Regnet öser ner. Jag spenderade mycket tid här på sommarstugan förra sommaren. Har haft lite svårt att komma hit i år för minnena blir så påtagliga.

Det var här jag bröt ihop. När jag insåg att jag inte skulle klara av att börja jobba i Stockholm. Det var här jag sov. Sov. Sov. Sov.

Ibland undrar jag när orken ska komma tillbaka. Sen påminns jag om hur det var för ett år sedan. När jag inte gjorde annat än sov och åt. Tacksam för att jag är piggare idag. För att varenda evig dag inte är en total dimma och en fullständig kamp. 

När jag tänker på det kommer nog orken kanske inte alls att komma ifatt. Någonsin. Inte som det var förut. Inte som det var när jag körde gasen i botten. Inte som det var när kroppen gallskrek efter uppmärksamhet. Och jag vägrade lyssna. 

Vi behöver alla vila. Både fysiskt och psykiskt. Idag är jag mycket bättre på att lyssna till mig själv. Det är svårt och oftast vill jag inte alls samma sak som kroppen. 

Men just nu får både kroppen och själen vila. Här på holmen. Till ljudet av regn, fågelsång och en och annan utombordare. 


Ps. Som TUR hittade jag en sydväst! 

3 comments:

  1. Jag kände exakt samma när jag var i Sthlm och sorterade genom mina kläder, vilka skulle slängas, vilka skulle stanna kvar, vilka skulle med. Köpte en massa kläder när jag mådde som sämst (och inte fatade då att jag mådde så skit), och nu var det det enda jag kände när jag tog i dom, den underliggande ångesten jag kände då. Det var ganska tungt, fick hålla in tårarna. Slängde bort alltihop som jag köpt när jag mådde som sämst.

    Tänkte ändå på att du kanske på nåt sätt ändå håller upp en standard för vad "normalt" innebär för dig. Fast den normen ligger ju kvar i ditt gamla beteendemönster du hade innan förändringen, innan du "vaknade". Och ditt nya jag och den normen går ju inte ihop. Det som för dig nu kommer vara det nya normala, det nya "toppjaget", kommer inte vara detsamma eller kännas detsamma. Svårt såklart eftersom du bara har det förflutna att referera till. Men försök tänka att du, även om du då gjorde supermycket och verkade vara utomjordiskt effektiv, inte agerade ur ett välmående och friskt ställe. Och enligt ditt förstånd kanske du aldrig nånsin kommer komma upp i den "effektiviteten" längre. Men din själ förstår ju att det är bra ifall du aldrig gör det. Riktig effektivitet kommer ur ett ställe av lugn och frid, inte stress, press och ångest. Du kanske rent tidsmässigt kommer agera långsammare, men du kommer få mer gjort, mer KVALITET än KVANTITET.

    //Sanna

    ReplyDelete
  2. Ps. Jag planerar komma upp till Jeppis andra veckan i juli. Kommer du vara around? Intresserad av en kaffe eller annan meditativ stund tillsammans? :)

    //Sanna

    ReplyDelete
  3. Nu bombar jag, förlåt. Men tänkte fråga, var det när du kom hem till det trygga, och fick tid och ro för dig själv att verkligen känna efter, som du kände att det var ok att förstå att du skulle bryta ihop? Hade det hänt ifall du stannat i Helsingfors tror du?

    /Sannadensamma

    ReplyDelete