HEJ! Jag heter Pamela. Mitt motto är "rädsla är inte min grej". Jag är rädd mest hela tiden. Men det gäller ju att sikta mot stjärnorna. Du är hjärtlig välkommen. Hör av dig på pamela.lindqvist@gmail.com

Friday, June 7, 2013

Jag kommer före dig.

Jag är trött. Jag har inhiberat allt den här veckan. Gör precis det jag vill. Och endast det jag vill. Övar på att sluta ha dåligt samvete och känna skuld. Sätter mig själv först utan att känna mig ego. (Går sådär)

Jag har inte ansvar över hur andra mår, reagerar eller vad de känner. Jag har ansvar över mitt liv och mitt mående. Och det är på tiden att jag börjar ta det ansvaret på allvar. Det är ju inte någon annan som kommer att ställa sig upp och försvara mig. Jag måste välja mig själv. Annars slutar jag att existera någon dag snart.

Har valt att umgås med mig själv den här veckan.

Jag väljer bort energitjuvar. Säger NEJ. Står framför spegeln och övar. Fan va svårt det är att förstå att jag är värd att ha det bra. Jag får välja vem jag umgås med. Behöver inte sitta och höra på negativitet. Behöver inte bli dränerad på energi.

Jag kan välja att avböja. Undvika. Och välja det som ger energi. Bygga upp en sköld som skyddar mig när jag inte kan springa iväg. Öva på att låta andras problem vara deras. Hjärntvätta mig med kärlek. Tills jag en dag kan stå där med skinn på näsan. Säga nej tack. Jag väljer mig själv i första hand. Och känna mig okej med mitt beslut. För att jag vet att jag är värdig.

Nya nagelprops GER energi!

Ps. Just nu känner jag mig bara rutten, självisk och kall om jag vågar säga nej.

Ps.2. Idag undvek jag medvetet en bekant i Prisma. Kollade in korvpaketen mycket noga när hen gick förbi. Usch. Det är riktigt jobbigt att erkänna.

6 comments:

  1. Pfffft. Jag har gjort undvikasknepet i åratal och fortsätter än i dag. Den där känslan när man har en dag när man ba INT ORK med ytligheter "heeeeeej, hur haaar du det" när båda int ens bryr sig egentligen. Då skippar jag hellre och tar en jävligt lång omväg för att slippa. Samma ifall jag int e säker på om det är appropriat (jag svenskade det ordet sedär!) att hälsa. Du vet. Känner man personen tillräckligt väl att hälsa? Kommer dom hälsa tillbaks? Sen får jag också ta i beaktande ifall jag träffar personer med eller utan smink. Dom brukar oftast inte känna igen mig om dom bara sett ett av dom.... Dessa sociala regler går ju på nerverna ibland. I england var det så mycket lättare. Där skulle ALLA du ens kände lite pussas på kinderna. Så enkelt, och TREVLIGT. Saknar det. Här ska man bara säga hej, o typ TA I HAND om man träffas första ggn?? WTF. Appropriat ifall det är en arbetsintervju, men socialt och privat? I don't like. Men som sagt. Ifall man int orkar med ytlig BS så blir såna där som att stöta på nån bekant skitjobbigt ibland. Känn inget dåligt samvete för det, det är ju ändå (oftast) inget personligt. Eller det är ju aldrig det. Man kan ju säga "jag gillar dig, men jag gillar inte ditt negativa tjat" :)

    Jag ska svara på ditt email ikväll tänkte jag, btw :)

    //Sanna

    ReplyDelete
  2. Ps. har haft detsamma gjort åt mig flera ggr, btw (alltså blivit undviken av andra) och int ens då har det stört. har tänkt "meeeeh, jag hade nog gjort detsamma" :D

    //sanna

    ReplyDelete
  3. Kram på dig! Sen ett litet tips: Slösa inte energi på människor som inte ger dig något! Alla dessa gråa som vill vara bekant men som egentligen mest är nöjda över att de själva orkar. Du är fin!

    ReplyDelete
  4. Grattis du vackra!!! Dina energitjuvar är min så kallade dödlast idag... Jag är nöjd över att jag kan "undvika" folk idag om ja känner att jag inte orkar. Jag är lycklig över att kunna säga NEJ! Tänk så mycket det ordet kan göra för en...
    Att ta hand om sig själv är det bara du som kan och att ge dig chansen att vara i första rummet, centrum är även bara du som kan göra det.
    Så var glad att du vågat ge dig chansen. Det finns de människor som sagt som aldrig hittar sig själv... Ledsamt tycker jag!

    Njut av dig själv och du är den finaste Ela som finns!

    ReplyDelete
  5. En annan version av energitjuv, och typ den värsta, är såna som kommer in i ditt liv typ utan inbjudan för att dom märker att du har nåt "dom vill ha", och börjar med att beundra dig och ge dig en massa beröm osv osv, men till sist så blir dom ju bara jobbiga för att dom börjar kräva att få komma och dia när det passar dom. När jag bloggade på bloggen.fi så fick jag såna där anhängare som började skriva till mig om hur mycket dom beundrade min ärlighet, mitt mod, bla bla, och jag ba "jaha, tack tack", men sen ville dom börja dela med sig av sitt liv och berätta en massa, och det var verkligen ett "jag berättar så du ska kunna börja hjälpa mig sen". Var verkligen int kravlöst. Dom ville ju det skulle verka kravlöst, men jag märkte ju desperationen mellan raderna och kraven som varje ord blivit doppat i innan det fästs vid skärmen. Dom fortsatte hänga kvar en tid, tills jag bara sket i att svara (det var ju så trååååkigt att lyssna på deras problem hela tiden, dom ville ju bara klaga och häva ur sig och att jag sen skulle använda mina magic powers och hela dom). Riktigt läbbigt. Då var ju detta bara internet-flugor. En av mina bästa kompisar är en riktig lekande kraft, en force of nature, och hon får såna där "rövflugor" som hon kallar dom, efter sig hela tiden. Och dom trakasserar henne verkligen, och fattar inte att hon också är en person, en känslig person, med egna utmaningar. Dom tänker bara på hur hon ska få dom att må bättre NU. Jag blir faktiskt arg när jag tänker på hur själviska människor kan vara. Så det är ju minussidan med att man öppet vill vara ärlig med världen. Märker såna där stackare det vill dom ha sin del av kakan (som ju inte hör till dom på något som helst sätt). Som sagt, varje människas lycka ligger i deras egna händer. Vuxna bäbisar är läskiga.

    Jag skickade mejl nyss. Fick du det? Så jag sen vet att det kom fram :)

    //Sanna

    ReplyDelete
  6. Tack för peppen tjejer och för att ni delar med er. Det är svårt det här med energitjuvar och att våga säga nej. Men de är väl som allt man övar på. Det blir lättare med tiden. Får stå ut med det dåliga samvetet så länge.

    Ps. Sanna mejlet kom fram.

    ReplyDelete