HEJ! Jag heter Pamela. Mitt motto är "rädsla är inte min grej". Jag är rädd mest hela tiden. Men det gäller ju att sikta mot stjärnorna. Du är hjärtlig välkommen. Hör av dig på pamela.lindqvist@gmail.com

Thursday, August 22, 2013

bjälkfan

Nog är det ju bara så oerhört (försöker sluta svära här i bloggen). Eller varför skulle jag behöva göra det egentligen? Omstart. Nog är det så förbannat svårt att låta människor vara som de är. Antagligen är det svårt för att jag har svårt att låta mig själv vara som jag är. Jag vill ju helst att alla ska tycka lika som jag. För jag har ju rätt. Jag tänker på rätt sätt och tycker på rätt sätt.

Okej. Sådär jobbig är jag inte alltid. Jag är nog lite lite förstående ibland. Jag förstår till exempel att det skulle vara ganska trist om alla skulle tänka och tycka som jag gör. För att inte tala om vilket kaos det skulle bli om alla var precis lika som mig. Usch. Hemsk tanke. Vem skulle jag då umgås med?

Men det är väl lite som det där med det stilla livet. Jag vill ändra på andra så de inte sticker i ögonen på mig. Så jag inte behöver påminnas om mina sämre sidor. Den enda jag kan förändra är mig själv. Hur mycket jag än vill kan jag inte förändra någon annan. Det kanske är så att jag vill förändra andra. Vill att de ska dansa efter min pipa. För att det tar emot att vända inåt och se mina egna tillkortakommanden.

Det är lättare att se stickan i någon annans öga än bjälken i sin egen.

Va? Vilken bjälke? Ah den där svarta där bakom. Nej men det är bara en fin liten ljusslinga. Hahaha. Jag är så bra. Inga bjälkar här inte. 

Ps. Jag har inget ps idag. Bara pms. (Neeej jag har inte pms. Thank God. Men måste skriva de. Fick tvångryck. De passade ju så bra in. Förlåt.) Sat nam.

No comments:

Post a Comment