Kejsarinnans nya kläder

Då kom den dagen jag fasat för. När mina byxor jag köpte i vintras spänner så pass mycket att jag riskerar få organfel om jag använder dem. Jag har alltså gått upp i vikt. Det värsta som någonsin kunnat hända. Har nu hänt. Livet är över och jag är en total flopp.

Eller vänta nu lite.

I vintras var jag smalare. Jo. Blekare. Vågade äta typ fem olika sorters mat. Hade panikångest. Var helt utmattad. Deprimerad. Instängd. Hade inte ork eller lust att träffa vänner. Skratta. Överhuvudtaget leva. All energi gick åt att ta mig igenom dagen.

Det är nog så ändå att inga byxor i storlek liten går upp mot att må bra. Gör mig gladare eller får mig att tycka mer om mig själv. Däremot får ett par byxor i storlek lite större min stolthet att växa. Jag har lärt mig av den bästa. Anne Hietanen. Hon säger att om man har för små byxor så ska man köpa nya. Väldigt enkelt. Mycket svårt.

Idag haffade jag ett par nya jeans. Helt utan självförakt och piskande kommentarer. Det trodde jag aldrig skulle vara möjligt. Men där är jag nu. Med ett leende som kommer från hjärtat tänker jag rocka mina nya byxor. Storlek som storlek.

Ps. Bildkavalkaden är ju p.g.a. stoltheten. Egot. Och för att jag åtminstone en gång ska få användning för de där helvetiskt obekväma silver dojjorna.

Fin helg!