Kvinnor som inspirerar

Tänkte dela med mig av några av de kvinnor som jag ser upp till. När jag befinner mig i knepiga situationer. Eller känner mig dålig och otillräcklig. Då tänker jag ofta på någon av dessa kvinnor. Hur skulle hon göra nu? Hur tänker hon i den här situationen? Beroende på humör väljer jag rätt förebild. 

När jag insåg att mina byxor var för små och stod framför spegeln och tittade missnöjt på min spegelbild. Då drog jag fram Anne . Sträckte på mig. Såg mig själv i ögonen och sa. "So what! Då går jag och köper nya byxor. Det drabbar ingen fattig". För så skulle nog hon ha gjort. 

Bilden knyckt från Debutsky's blogg.

Väl hemkommen med mina nya byxor tänkte jag att lite egoboost kan väl vara på sin plats. Så i sann Blondinbella anda förevigade jag mig själv och min kropp i en lång bildkavalkad. Hon var förresten också min språngbräda till att jag vågade sporta bikini i år på stranden. Och dessutom fläka ut mig offentligt.

Ibland när jag känner dåligt samvete för att jag inte orkar gå ut på lenkki. Använder jag mig av Hannah. Inbillar mig att hon är en liten ängel på min axel. Påminner mig om att jag är lika bra fast jag blir kvar på sofflocket och slösurfar kvällen igenom. Hannah fungerar också utmärkt när jag börjar ta saker och ting för allvarligt och perfektionistnerven börjar rycka. Då skriker jag "Låta fara bara" och gör något oansvarigt istället. 

Nina. Hon är den som låter allt vara som det är. Djup som en brunn och klok som en uggla. När jag blir osäker på min yoga. Inbillar mig att jag gör fel, för lite, för mycket. Börjar googla och ha mig. Då hör jag hennes röst inom mig. "Sätt dig ner på mattan och gör. Bara gör. Det är inte så märkvärdigt".  Dessutom kan jag flumma hur mycket jag vill. För jag vet en som kommer att gilla. 

Min drömmar är stora. Många. Och färgsprakande. När jag blir modfälld. När lilla obetydliga jag från landet känner mig ovärdiga det bästa i livet. När jante tar fram storsläggan och bankar ner mig i marken. Då tar jag fram guldkorten. Oprah. Beyonce. Och Elaine Eksvärd. Starka drivna kvinnor utan ursäkter. Ingen av dem födda med silversked i munnen. Alla med en agenda att göra världen lite vackrare och bättre. Jag sjunger "Who run the world? GIRLS!" och känner mig genast oövervinnlig. 

Sen finns det en som alltid fungerar. Som predikar kärlek, förlåtelse och mirakel. Vilken fråga jag än ställs inför ger hon mig svar. Hennes ord ger mig styrka och gör min själ till ett fält med solrosor. Marianne Williamson. Min husgudinna. 

Ps. Sen finns det så många många fler. Men den här coktailen av kvinnor blev det idag.

Ps.2. Nu har jag knyckt bilder lite här och var. Sådär som man inte får. Men jag tänkte "Låta fara bara". Sen om ni misstycker. Snälla let me know. Så tar jag bort er. PUSS!