HEJ! Jag heter Pamela. Mitt motto är "rädsla är inte min grej". Jag är rädd mest hela tiden. Men det gäller ju att sikta mot stjärnorna. Du är hjärtlig välkommen. Hör av dig på pamela.lindqvist@gmail.com

Saturday, September 28, 2013

Mer än mer

Vet ni. De där frågorna blev helt övermäktiga för mig. Det är ganska mycket just nu som känns övermäktigt. Jag är ledsen men det blir nog inga svar. Inte nu iaf. 

Hoppas ni inte tar mig för en vilseledande bedragare. Jag är bara en människa. Som ibland gör fel fast jag menar rätt. 

Nu fortsätter jag lappa alla hål i min mugg. Fylla på efter bästa förmåga. Balansera det obalanserbara. Och tar mig igenom dagarna en i taget.  

All kärlek! 


6 comments:

  1. Hey, det är lungt vi är alla bara människor. Har saknat dina inlägg, men ta den tid du behöver.

    ReplyDelete
  2. Kära vännen du är en underbar människa! Och som oss alla andra behöver man inte orka varje dag! Jag har också en paus från ett av sociala sidorna på nätet för att jag inte orkar/orkade... Och det är så skönt! Instagram klarar jag av och så får det vara ett tag fram över.
    Var stolt över dig själv över de små stegena du tar istället inte de långa klivena omvärlden ibland förväntar av en!
    Hoppas vi ses snart och tjejkväll blir det nog antagligen i oktober men jag hör av mig privat istället! Kram du fina // johi

    ReplyDelete
  3. Jag understandar också att alla dom där frågorna säkert kändes lite too much, too soon. Ibland önskar man så att man var over the woods, men man kan inte komma dit förrän man kommer dit. Och du menar ju så oerhört väl, men saker tar sin tid. Det här är din blogg, på dina villkor, som du skriver på när du vill, orkar och känner att du är inspirerad och vill ge, eller bara bolla en tanke med dig själv. Jag personligen tycker att en frågestund är riskabelt, man ger sin strupe åt publiken, och har man en välviljande publik förstår dom att inte roffa åt sig utan att ge och ta. Men det blir ju oftast inte så. Folk ser en skål med gratisgodis och så finns det alltid nån som tagit med sig en egen tom påse hemifrån som den häller över allt gottit i och tar hela skiten hem. Så också här. Jag är helt morrig över hur folk betedde sig på Linn Jungs frågeinlägg, so much so att jag ville skriva ett inlägg om Jantelag pga det. Det måste få finnas hyfs även fastän man är anonym. Det handlar om respekt.

    Nu menar jag ju inte att du skulle fått ohysade frågor, men too much too soon, nonetheless. Och vad jag menar med frågestunder att det då handlar mer om att du tjänar läsarna av din blogg än dig själv, och jag förstår dig mycket väl att du inte känner dig redo för den dynamiken just nu. Det kräver rätt mycket. Jag själv skulle inte heller vara bekväm med den dynamiken, därför kommer jag inte be om frågor av folk (som om nu naan sku vila fråg ein lillan skit som me naaaaa äntå!!!!!).

    Du provade på, och all heder och ära till dig för det. Du märkte att det inte var din grej, inte just nu iaf, och det får va bra så. Tappert och modigt av dig att erkänna att det blev för mycket. Så som jag ser det får du A+ för ability to feel your soul.

    Du är bäst. Puss och kram.

    ReplyDelete
  4. Vem som helst skulle ha krupit under täcket av de frågorna! Tuffa grejer. Men alla ställda med stor äkthet, tycker jag, med önskan att verkligen få veta, inte klämma åt dig.

    Inte hade du ju lovat NÄR du svarar :) Du kan ju plocka upp nån fråga då och då när du har inspiration att svara på just den. Eller kanske inte direkt svara, men skriva ett blogginlägg kring den grejen. Det är nog en balansgång det där med personligt och privat i en blogg.

    Instämmer med de andra, har saknat dina blogginlägg, men tycker att det är mycket ok att ta paus när du vill och behöver det! Vi finns nog här sen när du är tillbaka och tar emot dig med öppna e-armar.

    Kram, kraft, ork och några glada fjärilar åt dig!

    Moster K
    som njuter av underbart höstväder idag

    ReplyDelete
  5. Tack fina människor. Vet ni jag tänker inte att någon vill klämma åt mig.

    Överväldigandet har med mig att göra och situationen jag befann mig i samt befinner mig i.

    Jag måste distansera mig en stund. Plötsligt blev jag den här bloggen. Vilket jag ju inte är. Jag är jag.

    Kram på er. Ni är underbara!

    ReplyDelete