HEJ! Jag heter Pamela. Mitt motto är "rädsla är inte min grej". Jag är rädd mest hela tiden. Men det gäller ju att sikta mot stjärnorna. Du är hjärtlig välkommen. Hör av dig på pamela.lindqvist@gmail.com

Tuesday, October 22, 2013

Alla drömmer inte om L.A.

Roligt med frågestund. Jag undrar vad du har för drömmar? Stor kram!

Det där med drömmar är så intressant. Det heter ju så fint att om dina drömmar inte skrämmer dig är de inte stora nog. Jag tror allt prat om drömmar och om att sikta högt har fått oss virriga. Eller åtminstone mig. Jag trodde länge att stora drömmar var lika med extravaganta saker. Flytta långt bort, arbeta dygnet runt och leva det där framgångsrika livet jag såg på bloggar och tv.

Rätta mig om jag har fel. Men det känns som att det finns en drömmall. Precis som det ända kroppar vi ser i media är smala eller supertränade. Så finns det en liknande mall för framgång. Det där vi ska drömma om. Helst ska vi drömma oss bort. Bort från där vi är just nu.

Jag tror inte på att nöja sig. Jag tror inte på stagnation. Jag vill utvecklas. Men det är stor skillnad på att nöja sig och vara tillfreds. Att njuta av det som är. Att vara tacksam för de omständigheter som omhuldar en just nu. Inte ha bråttom vidare. Utan låta sig själv vila i en medvetenhet av att allt förändras och att det som ska komma kommer.

Jo jag vill fortfarande åka till Bali. Bo någon månad i L.A. Skriva en bok. Lära mig surfa. Bygga upp ett företag som jag älskar. Men de drömmar jag är mest rädd för. De som jag helst vill åt. Är inte särskilt extravaganta eller bling bling.

De drömmar som skrämmer mig mest. Är.

  • Att kunna vara nöjd med mig själv och min kropp. Hur jag än ser ut.
  • Att hitta en man som jag vågar älska. Och bli älskad tillbaka.
  • Att bilda familj.
  • Att köpa mitt drömhus och stadga mig i min hemstad.
  • Att vara min egen chef och samtidigt leva ett fridfullt liv.
  • Att alltid våga vara den jag är och göra det jag känner är rätt i mitt hjärta.
  • Att skaffa två Italienska vinthundar.
  • Att våga möta alla människor utan fördomar och rädslor.
  • Att alltid se på livet med tacksamhet.
  • Att känna mig värd alla min drömmar.
Det är ju förstås inget fel att drömma om karriärsliv i New York. Så länge det är din dröm. Men för mig var det lättare att ta till mig den "drömmallen". Än att verkligen vara ärlig med vad jag vill. Det blev min tillflykt från sårbarhet. Jag byggde in min sårbarhet i en mur av prestationer, jobb, storstadsliv och jakten på drömmarna. Jag är räddare för att bjuda ut en kille på date än att flytta över Atlanten. Men jag vill hellre ha en man, gifta mig och stadga mig här än flytta långt bort. 

5 comments:

  1. Jag tycker att det är otroligt svårt att skilja på vad som sådär riktigt på riktigt är det stora drömmen. Vad jag vill ha och vad jag verkligen behöver. Det finns liksom olika delpersonligheter i en som vill ha helt olika saker.

    Viktigast är dock - precis som du säger - att ta reda på vilka som verkligen är ens egna drömmar och vad man tror att man borde drömma.

    ReplyDelete
  2. Det bästa och mest intressanta med drömmar är ju att allas drömmar är olika och varierande. Ofta stirrar man ju sig blind på vad andra drömmer om och försöker själv uppnå lika "stora" saker. En grej som är en stor dröm för mej, kan vara vardag för nån annan och tvärtom.

    ReplyDelete
  3. Hannah. I know! Det är inte glasklart hela tiden. Men det är skönt när det ibland iaf inte drar i en från alla håll.

    Jag tror det hör till livet det där. Att tvivla och vara lost nu som då. Kanske det också är då som man kommer fram till vad ens drömmar egentligen är. Just då när svaren känns som längst borta. Jag hörde en fin sak här en dag. Lev dina frågor och svaret kommer att presentera sig själv. Tänk. Vi behöver inte söka svar. Vi kan bara lugnt leva med frågan. Skönt va!
    KRAM!

    Ja men precis så Christina. Där satt du spiken i kistan. "en grej som är en stor dröm för mej, kan vara vardag för någon annan och tvärtom". De va de jag försökte få sagt i lite fler meningar. :)

    ReplyDelete
  4. Fint skrivet och analyserat. Jag har heller aldrig drömt om LA, men bestämt för att aldrig tacka nej nåt roligt händer. Jag antar att det handlar om att känna sig själv och veta vad som gör en lycklig och det har visat sig att stora främmande städer gör just mig lycklig.

    Kram

    ReplyDelete
  5. Alltså du din fantastiska människa, du vet nog inte hur mycket jag älskar ditt tänk och hur mycket du förgyller mina dagar i New York med dina välskrivna inlägg. Du är helt otrolig. Don´t you ever change. <3

    ReplyDelete