HEJ! Jag heter Pamela. Mitt motto är "rädsla är inte min grej". Jag är rädd mest hela tiden. Men det gäller ju att sikta mot stjärnorna. Du är hjärtlig välkommen. Hör av dig på pamela.lindqvist@gmail.com

Sunday, October 6, 2013

Hur jag överlever mörker

Då du ligger där nere i din källare och grubblar, vilken är tanken som får dig att orka vidare? Hur plockar man upp sig då det är som jävligast?

När det är mörkt som i graven. När det snurrar som snabbast i huvudet. När alla celler i kroppen skriker. Eller bara lagt av.

De dagarna försöker jag bara överleva. Jag tar till alla strategier. När jag till sist märker att inget fungerar. Att det bara blir värre av att jag kämpar. Då lägger jag mig ner. Stänger ögonen. Och så tar jag ett djupt andetag. Bjuder in all rädsla, oro, ängslan, ilska, sorg och vad det nu kan vara som ligger till grund för det asiga måendet. Jag låter allt det där skölja över mig. Ibland blir det till gråt. Ibland till ilska. Ibland till ingenting.

Till sist ber jag till Gud. Att han ska bära mig igenom det här helvetet. Eller så bannar jag hela Universum för att det har svikit mig och lämnat mig i en dammig liten spillra. Tappar hoppet på allt jag vet.

Jag tror inte. Jag VET. Att allt blir bra. Utan den övertygelsen skulle jag inte kunna leva. Och det är den som tar mig igenom de mörkaste stunder. Även när alla celler i kroppen har kapitulerat. Så sitter det en liten seg jävel och klamrar sig fast i något dunkelt hörn av blindtarmen. Och ropar. ALLT BLIR BRA!


4 comments:

  1. Word Pamsen, word! ❤️ Lotta

    ReplyDelete
  2. Åååååh, vilket GULD inlägg! Älskar varenda ord. Du ger mig så mycket. :)

    ReplyDelete