Fredagsinspis

Inspirerad av kvinnor som vågar följa sina drömmar. Krista Siegfrieds nya singel "Cinderella" finna nu på iTunes och Spotify. Handlar om att våga. Ta steget och göra det man vill. Att man håller måttet. Att låta lågan man har inom sig lysa vägen. Precis det hon själv har gjort hela livet. Hon är fantastiskt underbar. Henne och alla andra som vågar följa sin låga. Hyllar jag idag. Varje dag. Det är så modigt. 

Jag står själv. I något som känns som världens största vägskäl. Med hjärtat i ena handen och hjärnan i andra. Skrämmande och stort. Men med en tillit till livet. Till att jag den här gången ska våga känna lågan som bränner. Inte vara rädd för värmen och det starka ljuset. Utan gå. Rakt in i lågan. Precis dit det är meningen att jag ska stå. 

TACK Krista!

Cirkusnaglar - How to

Lacka naglarna med två lager lack. Här har jag använt Max Factors. Max Effects "Pretty in pink". Rekommenderar ej! Fin färg. Men that's it. Krävdes tre lager för att få det täckande. Låt torka helt. Klipp bitar av nageltejp och limma V:n på naglarna. Jag köper mitt tejp på bornprettystore.com. Kan göras med vanligt tejp också. Men jag tycker nageltejpet är mycket smidigare.

Fyll i trianglarna med de färger du önskar. Vissa föredrar att dra bort tejpen genast. Jag väntar alltid någon minut innan jag avlägsnar den. Sen "limmar" du fast de stenar du önskar. Jag sätter fast dem med vanligt överlack. Klicka ut lite överlack på något passligt underlag. Jag brukar använda det som är närmast. Idag en gammal plastförpackning. Doppa ändan på en orangepinne eller tandsticka i lacket. Sätt en klick på nageln där du vill ha din sten. Ta sedan samma ända. Som då fortfarande har lite vått lack kvar. Fiska upp en sten och sätt den på plats. Sen kör du överlack på hela faderittan. 

Såhär blev det för mig. Lycka till!

Ps. Mina nagelband är lite torra och ledsna. De har inte fått den kärlek de förtjänar på sista tiden.

Ps.2. Hannah frågade för tusen år sedan. Vad en ska ta sig till när naglarna skivar sig och inte vill hålla hur man än försöker. Det finns många knep. Nagelförstärkare och annat. Men en nagel som mår dåligt har ofta för lite fukt. Så börja där. Smörj in nagelbanden och naglarna med olja! Kokosoljan är ju en stor favorit. Olivolja går bra. Själv är jag ett fan av jojobaolja. Det enda jag använder i ansiktet nu för tiden. Om en vill ha lite skön doft är det bara att droppa i eteriska oljor. Eller inhandla en olja med doft. Jag har en favorit från Rituals som är amazing! Sen hjälper det inte att göra detta en gång. Utan morgon och kväll. Helst under dagen också. Gör det till en rutin. Ingen quickfix tyvärr. Men dina naglar kommer att tacka dig.

Livet lunkar vidare

Lyckan när livet bara fortsätter framåt. Lätt lunkandes. Med båda fötterna stadigt i marken. Jag har liksom ingen chans. Ingen utmattning i världen. Inga negativa tankar eller känslostormar kan få det att stanna. Det bara går vidare. Lite vingskjutet haltandes kanske. Men stannar gör det inte. Och den trösten. Life goes on. Allt förändras. Bara att hänga på då antar jag.

Ps. Er kärlek. Fattar ni hur den lyfter. Inte bara mig utan alla de som läser. Och inte bara det jag skriver. Utan det ni skriver i kommentarerna. Peppar mig. Varandra. Berättar hur ni har det! Kommentarerna till inlägget igår fick mig på fötter. Helt bokstavligen. Det här är äkta kärlek vänner. Tack! Tack Tack!

Hej från gropen

Saker som en undrar medans en ligger i gropen. Gropen. Det där äckliga stället av utmattning och stress. Där det inte går att sova eller vara vaken. Bara fråga sig frågor och försöka härda ut.

Kan jag dö av känslor? Kommer hela livet att se ut såhär? Måste jag ge upp alla mina drömmar? Är det en dålig sak att jag vill mycket? Var finns närmaste torp jag kan flytta in i och gömma mig i? Hur ska någon annan kunna lita på mig när jag inte kan det själv? Varför ligger jag och ser på "Hela Sverige bakar"? Är allt som hittills hänt en lögn? Men tänk om jag är bipolär? Varför kan jag inte bara ha någon fysisk åkomma? Hur länge ska det här ta? Kommer jag att kunna vara glad utan att springa i väggen hela tiden? Kan jag vara tillfreds med ett stilla liv? Och vad betyder det? Ska jag säga nej till allt i framtiden? Bara som en garanti. Hur många gånger ska jag fråga mig själv dessa frågor. Få svar. Och fortfarande tvivla?

Allt är väl. Är allt faktiskt väl?

Bara gör de!

Åh. Jag älskar Charlie fån Lyxfällan. Och ännu mera nu. Se klippet om hur hans liv förändrades efter att han var allvarligt sjuk. Får en att inse att en inte behöver vara allvarligt sjuk för att ställa sitt liv som en vill. Just do it liksom. Jag tror att det inte är så invecklat som vi vill tro. Det värsta är nog att ta det där steget. Med alla "Tänk om" som surrar. Se det HÄR. För jag orkade inte sitta och fnula på hur jag ska få klippet inbäddat just idag. 

Ps. Det där med att pusha sig får en betala ett högt pris för. Så inget jag rekommenderar. Det är nog viktigare att tänka på sig själv och hälsan. Men alltid lär en sig. Hoppas jag..

En dag i perspektiv

Kom att tänka på ett inlägg som UnderbaraClara skrev för ett år sedan i mars. (Läs här.) Om hur glad hon är att kunna pressa sig själv emellanåt. Efter att levt med små marginaler när det gäller just detta i många år. Fått tacka nej. Ställa in. Göra folk besvikna. Det var många som blev upprörda över inlägget. Men jag minns min känsla. Hur jag satt där med tårar i ögonen och tänkte. Att kan hon. Kan jag. När mina marginaler var som minst. Fanns hon där som ett levande bevis. På att ribban kommer att höjas även för mig.

Idag var en sådan dag. För ett år sedan hade jag inte stigit ut genom dörren. Jag hade dragit täcket över huvudet och legat hemma med paniktankar. Idag kände jag mig skör och utmattad. Rädd för dagens utmaningar. Men jag tänkte att jag testar. Det får gå som det vill. Jag är mig själv. Sårbar och skör. Konstaterade att hur det än går är jag lika bra ändå. Lika värdfull. Lika fin.

Pertti och Sonia in action. De blev så vackert att jag dog lite.

Den där rädslan för att inte palla med. Brista. Visa sig svag. Den behöver jag ju egentligen inte. För om jag brister. Då gör jag det. No big deal. Jag har ju redan brustit totalt en gång. Och dessutom gjort det till en offentlig angelägenhet. Så hur hemskt är det nu med en lite tilläggsbristning? När jag hade erkänt för mig själv (och instagram) att jag var rädd och skör. Släppte det mesta.

Naglarna jag gjorde på Sonia. "Grayious" från Leightondenny. Samt fågelfrön och diamanter. Lacket finns på Legera i Karleby. Världens bästa!

Rädslan sitter ju i fasaden. Den där perfekta ytan. Där jag har stenkoll på allt och ingenting går fel. Jag är glad och energisk. Ser till att alla har det bra. Och balanserar upp alla emotionella obalanser som kan tänkas uppstå i gruppen. Jag tänker alltid att allt är på mitt ansvar. Väldigt jobbigt. Vilket gör mig till en väldigt jobbig typ.

Idag hade jag koll på läget. Men mest lät jag det flyta på. Tog ingen stress och gjorde ett bra jobb. Jag är så stolt och tacksam över mig själv idag. Jag tar inget av detta för givet. Jag är så otroligt välsignad. Med både lite högre marginaler. Och ett jobb där jag får vara kreativ och uttrycka mig själv på det sätt jag vill. Marginalerna är fortfarande små. Men för ett år sedan gick de inte att rucka en millimeter. Idag flög de fritt en liten stund. Och gav mig en kreativ och kärleksfylld lucka.

Puss vännen. Så skönt att få umgås med denna pingla. Hennes energi är underbar. 

Ps. Tack till världens vackraste modell,kärleksguru och chill pill Sonia. Samt talangfulla Pertti som tog bilderna. Det blev en lääsh dag. Och slutresultatet lär bli GULD.

PEACE OUT!

Glad dygnet runt

Har ni sett den HÄR sidan? Världens första 24 timmar långa musikvideo med Pharrell Williams. Till låten "Happy". Fick den av en vän i förrgår. Nu är jag helt hooked. Har med mig datorn i tvättstugan. Duschen. You name it. Har precis ätit frukost tillsammans med dessa glada dansande människor. Nu väntar jag med spänning på morgondagens frukost. Det borde ju alltså vara samma leende dansare jag ser då. Samma tid. Samma plats. Liksom. Ja det är de små sakerna i livet.

Eller de stora. Som att jag är med på listan över grymma Österbottningar som Linn satt ihop. WOW. Detta kan jag inte kommentera. För jag är fortfarande mållös. Kan inte ta in så här stora komplimanger före lunch. Återkommer när chocken lagt sig.

ALL THE LOVE!

Ps. Ni är bäst. Jag är kär i er alla. Monogamist. Javisst!

Söndagsvisdom

Nu tar vi måndagen precis som den kommer. Precis som vi är. Precis som vi känner. 

Tack soulisar. För kärlek och omtanke. Tillsammans är stark.

ALL THE LOVE!

Den krokiga vägen

Det blev en dag under täcket. Efter en morgon med. Ja vad ska vi kalla det. Strul. Tårar. Och omvägar. Fanns inga alternativ. Alla tecken pekade bara mot ett enda ställe. Min säng. Så där har jag spenderat resten av dagen.

Jag undrar om det jag kommer att behöva acceptera att jag fungerar såhär. Eller om jag i framtiden kan lära mig leva mer balanserat. Inte av och på. Utan mer nyanserat. Jag vet inte. Men jag hoppas på det. Eller jag hoppas på både och. Att jag accepterar mig fullt ut. Och sedan kan ordna mitt liv så att det ger mig tillfredsställelse. Frihet. Glädje.

Jag vet att jag är på rätt väg. Men den är verkligen inte spikrak.

Älska DIG!

Hemma i havet

Tack för era svar på huruvida ni känner er hemma eller ej. Ni hjälpte mig att byta lite spår i tankebanorna. Eller finjustera spåren. Damma bort gruset. 

Jag förstår det där med att vara tillfreds nu. Men ändå vara öppen för att livet, viljan och lusten kan ändras. Så vill jag ha de. Inte låsa mig. Eller sätta på skygglapparna. Livet är magiskt och vad som helst kan hända. Jag vill leva i surprise mode stor del av tiden. Spänningen av att inte veta vad som väntar en runt hörnet är förtjusande.  

Nu är jag en människa som drivs av passion. Eller det är alla människor. Men jag känner att jag dör utan den. Säkert ett av mina missbrukardrag. Vara vad det vill. Jag hålls inte motiverad en längre tid av samma sak. De mesta blir mindre intressant i längden. Ingenting har hittills gett mig frid. En suck av lättnad inför ett ämne som aldrig tappar sin charm. Det är det jag söker. Någonting som inte tar slut. Som är så stort och intressant. Att jag kan tänka mig utforska det tills jag dör. 

Nu. Vet jag vad jag sökte. För jag tror jag har hittat det. Och inte förens jag hittade det. Visste jag vad jag sökte. 

Min yogalärare frågade mig. Om det kan vara så att det jag drömmer om. Är så långt ifrån min verklighet. Känns så stort och oåtkomligt. Att jag inte ens vågar tänka tanken.

Han hade nog rätt. Igen. Men jag är glad att han ställde frågan. För den fick sitt svar. Och drömmen fick komma fram. Men endast i mitt hjärta ska den bo. Gro. Omhändertas och gödas. Förberedas och älskas. Tills den är reda att stiga ut. Säga hej. Och skina med all sin vackra kraft.

Det känns som att jag hela livet plaskat runt i små pooler. Helt gemytligt har det varit. Ibland har jag haft sällskap av badbollar och drinkar. Andra gånger av delfiner. Hoppat runt från pool till pool. Aldrig slutat hoppas på att det finns något mer. Något större. Men poolerna har bara blivit mindre och mindre. Tills en dag. Då jag befann mig på torra land. Utan en endaste gnutta vatten. 

Jag fick tänka om. Samla droppe för droppe. Bägare för bägare. Försöka bygga mig. Åtminstone ett badkar för att kunna hålla mig flytande. Jag har samlat vatten som en dåre. Törstat efter något som kunde ge mig kraften tillbaka. Ibland har det läckt ut i gamla håligheter. Men jag har vägrat ge upp.

Och vet ni va. 

Tur är väl det. 

För nu. 

Nu simmar jag i havet. 

Jag sa ju att det finns något större. Jag är här nu. Och det tar aldrig slut.

Sat Nam!

Allt förändras

Sitter på FPA och väntar på min tur. Ett ärende efter jobbet. Mellan köpet av en ny akku till min första egna bil någonsin. Och matinköp på Prisma. 

För precis ett år sedan minns jag hur jag med all kraft släpade mig hit. Jag satt med ett rusande hjärta i väntsalen. Rädd in i själen. Trött som en urvriden disktrasa. Och ALLT kändes bara jobbigt. 

Ny sitter jag här. Som ett stopp. Ett vanligt ärende mellan andra. Det är en helt vanlig sak! Men ändå inte. Ödmjukheten och tacksamheten slår till som ett stort rosa moln.

Tack Gode Gud! Att allt förändras. 

Hur hittar en hem?

Ett av mina stora dilemman i livet är att jag inte vetat vad jag ska bli när jag blir stor. Jag har alltid känt att jag inte är på rätt plats. Att det finns något annat för mig. Jag har vägrat ge upp den där drömmen om att jag går lycklig till jobbet och kommer hem ännu mer tillfredsställd. Att jag på något vis kan göra en skillnad. Make the world a better place om ni vill.

Jag vet att vi alla gör en skillnad. Att ett leende kan rädda någons dag. Att en snäll gest kan förändra liv. Jag säger inte att det lilla inte är viktigt. Det är där det börjar. Och där det ger effekt. Men jag vill mer. Och jag har alltid velat mer. 

Nu vet jag inte om det är min rastlöshet. Eller om jag bara inte har hittat rätt ännu. Jag väljer att tro på det senare. Någon sa att. If you feel that there is more. There IS more.  Och det vill jag tro. 

Att allt detta sökande inte är för alltid.

Att jag en vacker. Eller varför inte en ful dag. Kommer att sitta och se på en solnedgång. Sucka djupt av tillfredsställelse. Och veta. Djupt inne i mig. Att nu. Nu har jag hittat hem.

Ps. Är ni hemma?

Soul up & be real på Facebook!

Nu har bloggen fått en egen facebooksida. Äntligen! Nu ska de flummas och kärlekas ordentligt. Länkar er till alla inlägg via den. Plus att jag kommer att dela ännu mera smaskiga citat och inspirerande filmer där. Häng på!

Gå in och gilla!

Ps. Åh. Det här tycker jag är SÅ kul! Har funderat på den här sidan länge. Ni vet när man får tummen ur. Jeee! Jee!

En skön evighet och frihetens dans

Aaah. Denna dag. En skön evighet.

Jag har legat på soffan hela dagen. Utan rastlöshet. Bara surfat runt. Tittat på Gossip Girl. Lyssnat på podcast. Kollat av instagram mellan varven. Njutit av att bara göra det jag velat. Så otypiskt mig. Och jag känner mig inte ens färdig. Sicken tur att jag har en dag kvar imorgon att fortsätta slappa.

Jag googlar runt på utbildningar jag vill gå. Tänker på framtiden. Anmäler mig nervöst till en kurs i Dancing Freedom. Usch. Tycker inte alls om att släppa lös och vara fysisk. Men det som inte dödar mig gör mig starkare. Åtminstone om man ska tro Kanye West.

Livet känns så öppet. Så obehindrat. Jag försöker att inte dras med i den där enorma känslan av att allt måste hända nu. Försöker drömma. Vila i känslan av hur bra det är. Hur bra det kommer att vara. Ser framemot att få skapa mitt liv. Välja själv. Ta ansvaret. En dag i taget.

På samma gång inser jag att skapandet sker just nu. I min vila. I pauserna mellan Gossip Girl och instagram likes växer och frodas mitt fantastiska lilla liv.

Halleluja för slapphänta söndagar!

Nytt år. Nytt motto.

Lördax!

Wow. Vilken hurja dag. Jag är helt omtumlad. Och utmattad. Känner mig inte särskilt inspirerande just nu. Men inspirerad däremot. Ni som inte har blivit översköljda av länkar på facebook och instagram. Kan jag meddela att jag idag har gästat Hannah Norrena och Jukka Isojoki i Lördax på Radio Vega. Lyssna HÄR. Efter 10 minuter kommer jag in.

Det var hur kul som helst. Trivdes verkligen i dessa två fantastiska människors närvaro. Det var lugnt och avslappnat. Jag kände mig sådär töntigt cool när jag satt där med mina hörlurar och dinglade med benen. Väldigt sällan får jag dingla med benen nämligen.

Här chillar jag lite innan sändning. Långa djupa andetag. Förstås. Den här bilden är helt kallt stulen från yle.fi

När Hannah frågade om jag ville vara med kändes det genast som ett ja. Inte det där skrikiga JAAA. Följt av oändlig exaltation. Utan ett ja som omgavs av bomull i magen. Jag har inte varit speciellt nervös. Rablat svar i sömnen eller vaknat svettig. Det var bara helt igenom en skön upplevelse. Som var meningen att äga rum. Just nu. Just idag.

Är så tacksam för var jag är just idag. För alla som har hjälpt mig på vägen. För alla som fortfarande hjälper mig. För livet som bjuder på fantastisk överraskningar och utmaningar. För lugnet. För kampen. För att jag äntligen tycker om den jag är och vågar stå upp för mig själv.

Hoppas ni gillar intervjun. Jag tyckte det gick riktigt bra!
Nu ska jag sova i hundra år. Vi ses!

PS. Här finns även en artikel som Hannah skrev om intervjun.
PS. Tack för all feedback. Ni är underbara. Jag är som sagt helt överväldigad. Hjärtat är varmt. Eller glödhett.

12 frågor 2014

Malin utmanade mig med några frågor. Egentligen var det också några andra moment inblandade. Men jag avböjer ödmjukt av lättja och svarar endast på frågorna. Vill ni veta 20 fakta om mig kan ni kolla in instagram. Där jag outade mig totalt för någon vecka sedan.  @pamppon är mitt användarnamn.

1. Vad hoppas du på under 2014?

Att jag flyttar till en drömlägenhet/hus. Men högt till tak och fint trägolv. Helst en kakelugn av något slag och mycket ljus. Egen liten gård. Precis vid vattnet.

Att jag hittar ett lugn i livet. Som en behövlig motsats till drivet. Harmoni är något jag tycker låter fantastiskt. Det vill jag ha mera av. Sen vill jag hångla upp mig själv mer och mer för varje dag. Riktigt överrösa mig med kärlek. Bara för att det är härligt.

Jag hoppas jag mår mycket bättre än år 2013. Eftersom det var ett rejält crap år på många sätt. Ser jag framemot att ta igen all må bra tid i år.

Jag vill bara göra saker som mitt hjärta understöder. Jag tänker fortsätta med mycket yoga, reflektion, bra böcker. Mys med vänner. Motion. Jag hoppas på ork. Vill skida, dansa och gärna springa i vår.

Egentligen vill jag bara en sak. Leva livet. Sådär huvudlöst mycket i nuet. Med ett öppet hjärta. Helt fördomsfritt och nyfiket. Älska och bli älskad.

Gärna hångla med någon annan än mig själv också. Gärna med någon skäggig typ.

2. Vad var ditt första sommarjobb?

På Teboil i kassan när jag var 14 år. Blir helt sentimental när jag tänker på det.

3. Ditt drömhus?

Just nu. Se punkt ett. Men annars. Ja. Ljust måste det vara. Förstås vid vattnet. Fint trägolv. Mysigt. Lite knasigt. Och utan tvekan. Ska jag ha en sådan här någon vacker dag!

4. Hurudana kläder trivs du bäst i?

Jag trivs bäst när det är varmt och jag får gå runt i så lite kläder som möjligt. Inget slår slitna jeansshorts och en vit topp. Eller en bohem lång sommarklänning i tunt tyg. Nu i dessa ljumma vintertider sportar jag mycket tajta klänningar. Men i material som är sköna. Med en shapingklänning under. Hemma. Alltid för stora mysbyxor, en skön bomullstopp och yllesockor. Så tycker jag om att dra på mig träningskläder. Tajts och någon fin färgglad träningstopp trivs jag riktigt bra i också.

5. Hur var du som barn?

Bossig. Känslig. (Men det trodde nog ingen) Blev sur när jag inte fick som jag ville. Jobbig att säga nej åt. Glad. Förvirrad. Krävande. Nu när jag tänker på det har jag nog inte förändrats så värst mycket.

6. Favoritplatser på jorden?

Berlin. Pörkenäs lägergård nere vid havet. Villan i Bosund.

7. Landet eller stan?

En liten stad. För att bo. En stor stad för att uppleva och få nya perspektiv. Landet för semester. Lata dagar i hängmattan och mys. Både och alltså.

8. Kaffe eller te?

Te. Aldrig kaffe. Helst yogitea.

9. Hurudan pensionär skulle du vilja vara?

En pigg leopardtant som fortfarande gots it!

10. Vad är din knäppaste ovana?

När jag läser texter på internet sitter jag och svärtar vartefter jag läser. Mycket irriterande för andra. Nu är det här kanske inte så knäppt. Men jag vet inte om jag har så många knäppa ovanor.

11. Vilka är dina super powers?

Åh. Vilka roliga frågor!! Jag är kreativ och mångsidig. Vilket har gett mig ett gott självförtroende. Det där självförtroendet håller jag på att damma av nu efter 19 månader av utmattningsdepression. Men det är påväg tillbaka och med lite självkänsla som motvikt kommer jag att tro mig kunna rädda världen snart. Jag har en finslipad känsloradar. Som är mycket användbar. Men som ibland kan vara till förbannelse. När den används till min fördel är den en av mina största tillgångar. Jag är positiv. Det är en stor kraft.

12. Vem var din första kändis crush?

Nu vet jag inte säkert om han var den första. Men oj vad kär jag var i Leonardo Di Caprio!

Alla som vill knycker Malins lista. Hojta till om ni svarar i era bloggar så får jag läsa. Tyckte frågorna var superbra!

Ps. Malin. Du är så cool! Gillar ditt tankesätt.