Allt förändras

Sitter på FPA och väntar på min tur. Ett ärende efter jobbet. Mellan köpet av en ny akku till min första egna bil någonsin. Och matinköp på Prisma. 

För precis ett år sedan minns jag hur jag med all kraft släpade mig hit. Jag satt med ett rusande hjärta i väntsalen. Rädd in i själen. Trött som en urvriden disktrasa. Och ALLT kändes bara jobbigt. 

Ny sitter jag här. Som ett stopp. Ett vanligt ärende mellan andra. Det är en helt vanlig sak! Men ändå inte. Ödmjukheten och tacksamheten slår till som ett stort rosa moln.

Tack Gode Gud! Att allt förändras.