HEJ! Jag heter Pamela. Mitt motto är "rädsla är inte min grej". Jag är rädd mest hela tiden. Men det gäller ju att sikta mot stjärnorna. Du är hjärtlig välkommen. Hör av dig på pamela.lindqvist@gmail.com

Sunday, January 19, 2014

Hej från gropen

Saker som en undrar medans en ligger i gropen. Gropen. Det där äckliga stället av utmattning och stress. Där det inte går att sova eller vara vaken. Bara fråga sig frågor och försöka härda ut.

Kan jag dö av känslor? Kommer hela livet att se ut såhär? Måste jag ge upp alla mina drömmar? Är det en dålig sak att jag vill mycket? Var finns närmaste torp jag kan flytta in i och gömma mig i? Hur ska någon annan kunna lita på mig när jag inte kan det själv? Varför ligger jag och ser på "Hela Sverige bakar"? Är allt som hittills hänt en lögn? Men tänk om jag är bipolär? Varför kan jag inte bara ha någon fysisk åkomma? Hur länge ska det här ta? Kommer jag att kunna vara glad utan att springa i väggen hela tiden? Kan jag vara tillfreds med ett stilla liv? Och vad betyder det? Ska jag säga nej till allt i framtiden? Bara som en garanti. Hur många gånger ska jag fråga mig själv dessa frågor. Få svar. Och fortfarande tvivla?

Allt är väl. Är allt faktiskt väl?

17 comments:

  1. Andra har krapulasöndagar, du har bara lite utmattningssöndagar. Se detta som ett experiment. Säkert jätteskrämmande eftersom du är på unchartered waters just nu och inte har livserfarenhet av detta att luta dig tillbaka på, inte än. Jag kan också ibland riktigt känna av hur ung och oerfaren jag är, hur jag ser ett hav av nytt o skrämmande som jag aldrig upplevt tidigare och inte vet hur jag ska hantera. Vi lärs ju upp av samhället att vi borde och måste veta hur allt ska tas och vad vi ska vilja. Ovisshet är farligt och fel. Och det tar tid att komma ifrån den där stora lögnen och fatta att ingen egentligen har en jävla aning. Så länge vi finns på jorden kommer det överraskningar och nya lärdomar.

    Viktigt att inte vara sig hård mot sig själv nu! Låt frågorna komma, dom skadar inget. Bestäm inget nu, inget betyder nånting. Det är vad det är, inget mer, inget mindre. Idag är en dag fylld av möjlighet och stilla eftertanke, precis som alla andra dagar. Och ditt mål är inte att vara perfekt eller oövervinnerlig. Ditt mål är att vara hel och full av kärlek och inre rum. Nu bygger du bara på reserverna igen. Du nådde en ny höjd nu inför helgen! Tänk vad fantastiskt! Men det kräver ju att resten balanseras därefter sen. Och detta är rätt, detta är naturligt, detta är meningen. Inga labels eller dömande uttalanden nu. Känn av, känn efter, tillåt. Allt är ok!

    Mycket kärlek och rum för dig att vara dig själv skickar jag denna soliga söndag! Puss!

    ReplyDelete
  2. Kan inget annat än hålla med. Sänder snälla tankar från en annan grop någon annanstans i landet.

    ReplyDelete
  3. Herregud Sanna. Tack! Dina ord går rakt in. Gör mig lugnare. Ååh och lite peppad. Du tänder livsgnistan soulsister! All kärlek!

    Hannah KRAM! Trist att höra att du också är där. I alla fall är vi inte ensamma.

    ReplyDelete
  4. Kan bara läsa Acidrockrebels ord hålla med. Och sen även säga som du Pamppo, det går in. Trots att orden inte var till mig så tar jag åt mig, suger in... Tack, och kram på er alla!

    ReplyDelete
  5. Jag känner igen mig i den där känslan "Jaha så var man här igen...", i en svacka, när utmattningen sköljer över en igen. Så tänker man; är jag tillbaka på ruta ett igen? Man blir rädd för sin egen trötthet och ångest. Men det jag lärt mig under min återhämtningsprocess hittills från utbrändheten är att det absolut inte är någon rak väg. Och det är okej. Det kommer svackor och jag försöker se se det som att det är kroppen som försöker vara snäll mot mig då, försöker signalera någonting. Just i den stunden BEHÖVDE jag vara trött. Bara acceptera det och veta med tillit att imorgon kan det vara helt annorlunda. Allt är övergående och när man kan acceptera det som är och älska det som är just nu infinner sig en ny energi och ny kraft för nästa stund.

    Att bara vara. Och acceptera. Och krama om sig själv. :) Ha en fin dag!

    ReplyDelete
  6. Kramisar Lotta! AcidRockrebels ord är för alla! Den som behöver tar in. Hon är en vis och kärleksfull kvinna. Så skönt att få ta emot exakt det man behöver! :) LOOVE!

    Tack Sofie! Så skönt att höra när någon annan varit med om samma sak. Fast jag vet att livet inte är spikrakt är det skönt att höra det från någon annan. Speciellt de dagarna då en lever inne i sitt eget huvud. Massa kärlek!

    ReplyDelete
  7. Jag blir jätteglad över att min kommentar resonerade hos både dig Pamppo och dig Lotta! Och helt absolut var den till för alla som känner att den gav det ni behövde! Jag blir varm i hjärtat av att tänka att det som ger mig ro och kärlek i hjärtat är detsamma som ger er ro. Nu känner jag att orden snubblar vid tröskeln av fingrarna så jag avslutar där. We have nothing to fear but fear itself. Och inte ens det. Kärlekens ljus är för mäktigt! TACK kvinnor!!

    ReplyDelete
  8. TAAAACK! Loving the love. <3

    ReplyDelete
  9. Finns en bra sak med ångestgropar - att livet känns extra skönt när man kravlat sig ur dem. Kram på dig!

    ReplyDelete
  10. Just dessa frågor (Hur ska någon annan kunna lita på mig när jag inte kan det själv? Ska det alltid vara såhär?) brukar också jag ställa mig när jag är melankolisk.

    I mitt fall har jag försökt sluta överanalysera, eftersom det blir att jag ältar och jag blir ännu mera illa till mods. Istället försöker jag göra sånt som jag tycker om att göra och inte tänka så mycket :)

    ReplyDelete