Hej från gropen

Saker som en undrar medans en ligger i gropen. Gropen. Det där äckliga stället av utmattning och stress. Där det inte går att sova eller vara vaken. Bara fråga sig frågor och försöka härda ut.

Kan jag dö av känslor? Kommer hela livet att se ut såhär? Måste jag ge upp alla mina drömmar? Är det en dålig sak att jag vill mycket? Var finns närmaste torp jag kan flytta in i och gömma mig i? Hur ska någon annan kunna lita på mig när jag inte kan det själv? Varför ligger jag och ser på "Hela Sverige bakar"? Är allt som hittills hänt en lögn? Men tänk om jag är bipolär? Varför kan jag inte bara ha någon fysisk åkomma? Hur länge ska det här ta? Kommer jag att kunna vara glad utan att springa i väggen hela tiden? Kan jag vara tillfreds med ett stilla liv? Och vad betyder det? Ska jag säga nej till allt i framtiden? Bara som en garanti. Hur många gånger ska jag fråga mig själv dessa frågor. Få svar. Och fortfarande tvivla?

Allt är väl. Är allt faktiskt väl?