HEJ! Jag heter Pamela. Mitt motto är "rädsla är inte min grej". Jag är rädd mest hela tiden. Men det gäller ju att sikta mot stjärnorna. Du är hjärtlig välkommen. Hör av dig på pamela.lindqvist@gmail.com

Tuesday, January 7, 2014

Hur hittar en hem?

Ett av mina stora dilemman i livet är att jag inte vetat vad jag ska bli när jag blir stor. Jag har alltid känt att jag inte är på rätt plats. Att det finns något annat för mig. Jag har vägrat ge upp den där drömmen om att jag går lycklig till jobbet och kommer hem ännu mer tillfredsställd. Att jag på något vis kan göra en skillnad. Make the world a better place om ni vill.

Jag vet att vi alla gör en skillnad. Att ett leende kan rädda någons dag. Att en snäll gest kan förändra liv. Jag säger inte att det lilla inte är viktigt. Det är där det börjar. Och där det ger effekt. Men jag vill mer. Och jag har alltid velat mer. 


Nu vet jag inte om det är min rastlöshet. Eller om jag bara inte har hittat rätt ännu. Jag väljer att tro på det senare. Någon sa att. If you feel that there is more. There IS more.  Och det vill jag tro. 

Att allt detta sökande inte är för alltid.

Att jag en vacker. Eller varför inte en ful dag. Kommer att sitta och se på en solnedgång. Sucka djupt av tillfredsställelse. Och veta. Djupt inne i mig. Att nu. Nu har jag hittat hem.

Ps. Är ni hemma?

10 comments:

  1. Jo, jag är hemma.. Men det hindrar ju inte senare i livet att jag kanske hittar på något annat. Med den här farten jobbar jag väl tills jag är 75 år.

    ReplyDelete
  2. Skönt att höra. Alla kan ju inte springa runt som yra hönor. Och visst livet ändras ju hela tiden. Men det är ju lite av tjusningen också.

    ReplyDelete
  3. Känner precis lika som dig! Fast jag trivs med mitt jobb och tycker om att få en barnakram eller två på morgonen när jag kommer till dagis så känns det ändå som att jag är på helt fel plats. Och jag bara går och väntar på att glödlampan över huvudet ska tändas och jag ska få någon klarhet i vad jag vill göra. Tids nog kanske. :) kram Fäboda-jänttan

    ReplyDelete
  4. Jag har aldrig varit hemma och kommer aldrig att vara det heller. Tror jag. Men det är nu som det är, känner ändå ofta att jag gör just det jag vill göra och att jag till och med ibland är på rätt plats. Är glad över det.

    ReplyDelete
  5. Jag är väldigt hemma! Fast det betyder inte att jag ser mig själv på samma ställe hela livet. Men jag är nöjd och ser bara positivt på ändringar och möjligheter.

    ReplyDelete
  6. Jag har aldrig kommit på vad jag vill jobba med, och tror inte att jag någonsin kommer på det heller.

    Men mest av allt vill jag bara ha ett jobb, vilket som helst. Så länge det inte gör mig sjuk och olycklig så duger det.

    Att om jag ens skulle komma till det, att tjäna en skälig lön utan att slita ut mig själv eller må dåligt av det jag gör, så skulle jag bli glad.

    ReplyDelete
  7. Jag funderar mycket på samma saker. Jag har känt att livet ganska mycket dragit eller tillome kastat mig runt ibland till nya ställen när jag planerat nåt helt annat. Hade inte planerat att jag skulle flyttat till Sthlm efter att skolan tog slut i London. Och ännu mindre hade jag planerat att flytta till Åbo från Sthlm. Men livet drog mig vidare. Är jag hemma nu? Nej, det kan jag inte säga. Jag drömmer mera än jag gör. Jag tror att det ska vara mera balans mellan att göra och att drömma när man är hemma. Sen vet jag inte hur det känns när man är hemma, eller ifall det är en illusion. Dock har jag lyssnat på tillräckligt många människor som lever sin dröm som säger att det tillfredsställda lugnet dom känner efter att dom hittat rätt ändå infinner sig, så jag måste tro på att det ändå är så.

    Jag är inte alls missnöjd med var jag är. Jag är på jättebra ställe just nu. Jag kommer inte vara här förevigt, men jag litar på att jag dras vidare när det är dags för det. Jag försöker realisera mina drömmar. Våga tänka att det faktiskt är möjligt att nå dom på riktigt, och ännu viktigare; att jag är värdig att få det jag drömmer om, innerst inne. Det är nyckeln. Vet man att man är värdig, så blir resten ett äventyr.

    Puss och kraaaaam!!!!

    ReplyDelete
  8. Jag vet att jag inte är hemma och just nu vet jag inte om ja vill vara det. En del av mig vill hitta mig NU, men en del av mig säger att jag har tid. Är 20 år gammal. Och ja, jag har ju tid. Kan gå x antal utbildningar och byta jobb varannan dag, ifall det nu råkar kännas så. Just nu lever jag lite efter detdär att det jag inte gör nu, kommer jag kanske att ångra att jag inte gjorde i ett senare skede i livet, så "man är ju 20 bara en gång" -isch. Samtidigt som jag känner såhär blandade känslor om att hitta mitt hem, så känner jag mig trygg. Weird, kan jag tycka ibland, haha.

    ReplyDelete
  9. Hej! Hamnade på din blogg och gillar vad jag läser.

    Nej, jag är inte hemma. Pratade om detta senast igår med min "healerska". Jag fyllde 40 förra veckan och har inte någon ålderskris (har aldrig haft) men däremot kan jag bli lite sorgsen av att jag aldrig får till det i mitt yrkesliv. Har verkligen försökt och försökt på olika sätt genom åren men ändå står jag och stampar. Vissa dagar kan jag tänka att allt har en mening och att jag är på rätt plats just nu medan det andra dagar är svårare och jag drar ner mig själv i ett hål.
    Aja, får försöka peppa mig själv och hoppas också att jag ska hitta hem en dag!

    ReplyDelete