HEJ! Jag heter Pamela. Mitt motto är "rädsla är inte min grej". Jag är rädd mest hela tiden. Men det gäller ju att sikta mot stjärnorna. Du är hjärtlig välkommen. Hör av dig på pamela.lindqvist@gmail.com

Saturday, January 4, 2014

Lördax!

Wow. Vilken hurja dag. Jag är helt omtumlad. Och utmattad. Känner mig inte särskilt inspirerande just nu. Men inspirerad däremot. Ni som inte har blivit översköljda av länkar på facebook och instagram. Kan jag meddela att jag idag har gästat Hannah Norrena och Jukka Isojoki i Lördax på Radio Vega. Lyssna HÄR. Efter 10 minuter kommer jag in.

Det var hur kul som helst. Trivdes verkligen i dessa två fantastiska människors närvaro. Det var lugnt och avslappnat. Jag kände mig sådär töntigt cool när jag satt där med mina hörlurar och dinglade med benen. Väldigt sällan får jag dingla med benen nämligen.

Här chillar jag lite innan sändning. Långa djupa andetag. Förstås. Den här bilden är helt kallt stulen från yle.fi
När Hannah frågade om jag ville vara med kändes det genast som ett ja. Inte det där skrikiga JAAA. Följt av oändlig exaltation. Utan ett ja som omgavs av bomull i magen. Jag har inte varit speciellt nervös. Rablat svar i sömnen eller vaknat svettig. Det var bara helt igenom en skön upplevelse. Som var meningen att äga rum. Just nu. Just idag.

Är så tacksam för var jag är just idag. För alla som har hjälpt mig på vägen. För alla som fortfarande hjälper mig. För livet som bjuder på fantastisk överraskningar och utmaningar. För lugnet. För kampen. För att jag äntligen tycker om den jag är och vågar stå upp för mig själv.

Hoppas ni gillar intervjun. Jag tyckte det gick riktigt bra!
Nu ska jag sova i hundra år. Vi ses!

PS. Här finns även en artikel som Hannah skrev om intervjun.
PS. Tack för all feedback. Ni är underbara. Jag är som sagt helt överväldigad. Hjärtat är varmt. Eller glödhett.

8 comments:

  1. Tack för allt du delar med dig Pamsen! Du har kommit så långt på ditt livs resa och trots allt tungt du gått igenom så kan jag tänka mig att du på inget sätt heller skulle vilja vara utan de två senaste åren. Fortsätt andas, fortsätt lyssna inåt och fortsätt vara den fantastiska människa du är!

    KRAM!

    ReplyDelete
  2. Tack för du berättar om din historia! Jag känner så igen mig i det du berättar. För två år sedan flyttade jag till Helsingfors för att sedan bli utbränd ett par månader senare och flyttade sen tillbaka till Österbotten igen. Man lär sig så mycket om sig själv när man "kraschar" och trots att det är tungt tror jag man på många sätt blir ännu mer sitt bästa jag efteråt eftersom man lär sig att förstå vad som är viktigt i livet, och vikten av att lyssna på sig själv och sin kropp. Man hittar liksom tillbaka till sig själv igen och försöker våga leva mer autentiskt. Trots att det är en lång process att hitta balans och något som man antagligen får utmanas med hela livet så är jag så tacksam över den ökade medvetenheten som det här skedet i livet fört med sig.

    Tack för din fina blogg och tankar!

    Hälsningar
    Sofie

    wwww.nuetsnyanser.blogspot.com

    ReplyDelete
  3. Powerful awareness! Powerful awareness! Jag ska lyssna när jag kommer hem ikväll! Skitcoolt, skitviktigt, skitfint!

    Jag norpade förresten den där listan från ditt tidigare inlägg, håller på att skriva det nu!

    ReplyDelete
  4. Försökte lyssna i flera omvarv, men det bara bröt.. Fint i varjefall att du ville dela med dig av din historia. Du är en sann kämpe!

    ReplyDelete
  5. TACK till dig! Jag bugar mig för dig, du är en fin kvinna. People LOVE you!

    ReplyDelete
  6. Tusen tack Lotta! Det är nog som du säger. Jag har fått massor med positivt ut av det här. Allt som händer. Händer av en orsak. Kram!

    Tack Sofie! Och tack för att du själv delar med dig. Och för att du vågar göra det du vill och brinner för. Det får mig att inse att det är möjligt även för mig. Du är modig och stark! Tack. Tack. Tack. :) Kram.

    Sanna puss på dig soulis!

    Nej men va tråkigt Christina. Jag önskar jag vore en teknikfé. Tack för dina fina ord. Du är en sann glädjespridare!

    Hannah TACK! Blir helt stum. Men tar emot! ;)

    ReplyDelete
  7. Tack Ela! De va underbart fint, modigt, vackert och vist det du delade med dig av. Kände igen mycket av det du berättade. Alla som fått en "flygel i huvudet" som du kallade det kan nog relatera till det du berättade. Och trots att man inte önskar någon annan depression av någon form, så är det iaf skönt att veta att man inte är ensam. Det finns stöd och den ultimata lyckan är familj och vänner <3. Min favoritdel va när du sa " Man kan nog älska andra fast man int älskar sig själv, men man kan int ta emot kärlek eftersom man int tror på att man är älskvärd. VACKERT! Kram på dig <3

    ReplyDelete
  8. Tack Siri! Du är guld värd. Precis som du säger är det de närmaste som betyder mest. Men även de som inte står ene närmast kan hjälpa en mycket på vägen. Tillsammans är stark. Kram.

    ReplyDelete