HEJ! Jag heter Pamela. Mitt motto är "rädsla är inte min grej". Jag är rädd mest hela tiden. Men det gäller ju att sikta mot stjärnorna. Du är hjärtlig välkommen. Hör av dig på pamela.lindqvist@gmail.com

Friday, February 28, 2014

Thursday, February 27, 2014

Ellen och Jeppis Pride

Ellen skriver ju en också en fullständigt ljuvlig blogg. Hon är rolig och smart. Har två katter om man tycker om sådana. Hon sitter i kommittén för Jeppis Pride. Och har idag skrivit ett skitbra inlägg i debatten om denna fest. Här! Heja Ellen! I love you!
http://ellen.blemma.net/


Ps. Har ni sett Jills veranda med Kristian Gidlund? Har suttit och velat nu i någon timme. Vill verkligen se. men drar mig något oerhört. Tänk om jag inte pallar. Känslorna. Jobbigheten. Usch.

Ps.2. Älskar internet. Åh. Är helt nykär nu när jag ska gå i celibat på lördag. Hur ska detta gå? Jag kommer att sakna ihjäl mig.

Wednesday, February 26, 2014

Bästa bloggarna!

Eftersom jag kommer att vara nerkopplad hela mars. Ja det lutar nog mot att det blir så. Ska ni få mina bästa bloggtips.

Min kundaliniyogalärare Nina. Hon är helt magisk. Skriver helt fantastiskt gör hon. Om yoga. Och hur hon springer i sumpmarker samt lyfter tyngder. Hon filosoferar också om livet ibland. Eller allt hon gör genomsyrar hennes livsfilosofi. Läs. Bara Läs.
http://yogahjartalopning.com/


Sofia Pontén skriver en astroblogg med vecko- samt helghoroskop. Jag gillar skarpt. Den är enkel och lättläst. Plus för att astrot alltid är förknippat med en låt. För er som tror på astrologi. Eller är nyfikna. 


My är världens gulligaste tjej. Hon skriver om sin viktresa med LCHF. Men det är inte bara matsnack. Hon är en helt fantastisk själ. Delar med sig av tips för att verkligen tycka om sig som en är. Acceptera sig själv. Och stå på sig. Känner så mycket kärlek för denna pärla. Hon sätter saker i perspektiv samtidigt som hon inte försöker vara annat än människa. 


Jennie Hammar. Gift med Filip Hammar. Svensk bosatt i L.A. Har en liten flicka som heter Ilse. Skriver om livet i änglarnas stad. Jag vet inte varför jag fastnat för Jennie. Men hon har skön stil. Verkar vara en avslappnad kvinna med härlig humor. En fin blogg helt enkelt.
http://blogg.amelia.se/jenniehammar/


Malin är en ung driven kvinna. Hon äger ett café i Malax och lanserar i dagarna en webshop. Hon skriver om mat och bakning. Men också om livet som egenföretagare. Hon delar frikostigt med sig av sina tips för att lyckas. En frisk fläkt i Österbotten. Jo just de. Hon har gett ut en kokbok också.
http://www.sweetlifeofmalins.com/


Sonia är en av de skönaste typer jag känner. Hon är så avslappnad och down to earth. Samtidigt som hon är helt uppe i det blå. Hon har lärt mig mycket om livet. Hennes blogg är en härlig inspirationsblogg. Full med vacker energi, funderingar och selfies.
http://youcandreamtoo.blogspot.fi/


Om nu någon har missat UnderbaraClara så måste jag slänga in henne också. För klokare kvinna finns inte. Jag sitter alltid och nickar och ropar "Amen" när jag läser hennes texter.
http://blogg.amelia.se/underbaraclara/


Förresten tycker jag att amelia.se verkligen har lyckats samla ihop en intressant skara bloggare. Läser Malins yogablogg ibland. Tycker om Helenas astroblogg. Och så kikar jag in hos Andrea ibland för lite lyx och inredning.

Den enda modebloggen jag verkligen inspireras av. Färgstarka Susanne Histrup. WOW! Kvinnan har stil. Sen verkar hon vara en supergullig person. Love her! Dessutom är hon inte femton är. Eller supermodell.
http://susanne.chic.se/


Sist men inte minst. Hela världens yogagirl. Racheal Brathen. Underbara själ!
http://rachelbrathen.com/blog/


Hoppas ni hittar någon ny favorit bland dessa pärlor.

ALL THE LOVE HOMIES!

Tuesday, February 25, 2014

Vågar jag?

Klart jag kan!

Oftast har jag inga problem med att anta utmaningar. Mitt självförtroende när det gäller att slutföra dem är det inget fel på. Jag har disciplinen om jag vill. Eller även om jag inte vill. För det är väl kanske det disciplin är. Nåja. För fyra månader sedan gav jag mig på att meditera samma meditation i 120 dagar. Varje dag. Det var rent ut sagt äckligt ibland. Men jag gjorde det. Och nu sitter jag här utan utmaning.

Mina projekt brukar ju ha en tendens att gå till överdrift. Allt eller inget. Men jag kan inte leva i ett mellanland. Och jag tycker det är roligt att testa på saker och se hur det påverkar mig. Inget är ju för evigt. Men en viss tid krävs för att kunna känna av effekterna på riktigt.

Inga selfies på en månad.

Nu har jag funderat en längre tid på att detoxa. Inte med en juicepress. Utan socialamedierdetoxa. Jag hade en paus när jag mådde som sämst. För då klarade jag helt enkelt inte av alla intryck. Nu är det istället ett aktivt val. Jag känner ibland att jag knappt vet vad jag har för åsikter längre. Det är som att alla bloggar jag läser blir min moralkompass. Jag baserar mina åsikter och världsbild på vad ett trettiotal individer tycker och tänker.

Alltså inga blider på mig själ!

Ni kanske tycker jag överdriver. Att jag borde kunna tänka självständigt. Men ibland känns det som att mitt huvud är inne i dimman av åsikter och bilder jag matas med varje dag. Jag börjar gilla saker bara för att jag ser dem gång på gång. Inte för att jag verkligen tycker de är fina. Allt blir så likriktat. Och jag tappar den där härliga lustfyllda kreativiteten. Till att upptäcka livet. Till att lita på mig själv.

Vem ska då säga att jag är söt? 

Jag är livrädd för det här. Vet faktiskt inte hur jag ska klara av det. Tänker på hur ensam jag kommer att känna mig. Kanske även betydelselös. Hur är det när jag ser någonting vacker. Upplever något stort. Lackar fina naglar. Och inte får dela med mig. Inte får bekräftelse. På att de jag ser. Upplever. Betyder något. Har en mening. Gillas av andra. Tänk om ni glömmer bort mig. Tycker jag är en svikare och aldrig återvänder hit. Tänk vad jag kommer att sakna er. Fan. Tänk om det här ändå är världens sämsta idé. Men om jag inte testar. Får jag aldrig veta.

Ännu har jag några dagar kvar att fundera. Om jag hoppar på det här tåget blir de hasta la vista i mars.

Ps. Kanske någon som vill hoppa på en socialamedierfri marsmånad? Vi kanske kan bilda en fysisk bokklubb eller ett promenadgäng.


Sunday, February 23, 2014

Putsade fasader och kärlek

Foto: Ida-Maria Jungell (ziio.se)

Det där fantastiskt fina bröllopet jag fick njuta av förra helgen. Finns nu att beskåda i fotografiform på ziio.se. Denna utsökta tjej satt mitt emot mig vid middagsbordet. Jag är ju till skillnad från de flesta andra bloggare. Ingen hejare på att dela med mig av det som händer i mitt liv. Utanför mitt huvud. Det mesta här handlar ju om tankar och känslor. Men jag sitter ju inte hemma och tänker och känner precis hela tiden. Så om ni vill kika in i mitt liv sådär utifrån. Kolla in här. Här. Och Här.

Skönt med någon som fotar riktiga foton. Alla mina är lika skarpa som denna.

Ps. Ja visst är det konstigt. Allt ser så normalt ut.. Precis som på de där bloggarna som inte berättar om hur de tänker och känner hela tiden. Vi väljer alla vad vi visar. Men vi sitter fortfarande i samma båt. Livets skuta. Som ibland kämpar mot stormar. Ibland glider runt på spegelblanka hav. Så lätt att glömma bort. Bland putsade fasader och pinterestbilder.

Tuesday, February 18, 2014

Ett år senare

Den här videon är ett år gammal. Postad den 16 februari 2013. Jag berättar om min 29-åriga födelsedag och den nya strategin jag anammat mot panikattacker. Jag minns hur trött jag var på att leva i ett fängelse av panik. 
Det här var också någon vecka innan jag gick med på att byta medicin och ta en större dos antidepressiva. Jag hade prövat det mesta i alternativväg. Verkligen gett det en chans. För mig räckte det inte. Jag behövde både och. Min värld blev mycket mindre skrämmande när jag började ta medicin. 


Nu sitter jag och tittar på den där kvinnan i rutan. Vilken jävla kämpe! Jag älskar henne så mycket att det tar ont i bröstet. Jag vill henne endast väl. Hoppas att hon ska fortsätta lyssna på sitt hjärta. Att hon ska förstå hur värdefull och stark hon är. Att hon alltid ska komma ihåg. Att ingenting är värt någonting om hon inte mår bra.

"Stay on the bus and the scenery will change" 

Sunday, February 16, 2014

L.O.V.E.


Igår gifte sig två av mina bästa vänner. Det var ett bröllop som hette duga. Jag badade i kärlek hela natten. Så perfekt. Så fulländat. Så många stunder jag bara satt och såg mig runt. Log ända in i själen. Alla dessa människor. Uppklädda. Vackra. Strålande. Varma. Mina vänner. Mitt liv. Hur rik kan en människa bli?


Jag hade ju förstås gjort kärleksnaglar dagen till ära. Lacken jag använt mig av är "Lilac Lust" och "Graycious" från bästa Leighton Denny. Som ni hittar HÄR!


Nu är den här veckan som jag varit nervös för en evighet över. Den har varit fantastisk! Jag är helskinnad. Och väldigt tillfreds. Va ska vi hitta på nu då? Haha. Nå nej. NU. Ska jag bara njuta. Av att min aphjärna för tillfället är ganska lugn. Jag vill fortsätta bada i känslan av att allt är väl. Så länge som möjligt.

SAT NAM!

PS. T.A.C.K. för alla fina kommentarer! Tack för att ni fyller mitt badkar med kärlek och låter det bubbla av glädje. Ni är helt klart det bästa som finns. Puss.

Tuesday, February 11, 2014

Soon to be 30 something

Jag ligger mest på soffan just nu. Har gjort det i en vecka. Undrar om jag ska vakna i tid till min trettioårsdag på torsdag. I helgen ficka jag trettio tulpaner. Jag glor på dem hela tiden. Kan vara något av det finaste jag sett.


Ni vet inte hur jag våndats över min trettioårsdag. Inte att jag blir gammal eller så. Tycker trettio klär mig. Men dagen. Hur den ska firas. Vad jag ska göra. Ska jag ha fest. Ska jag inte ha fest. Om jag inte har fest. Då måste jag resa. Helst väldigt långt. Jag har prövat meningar i mitt huvud. "När jag fyllde trettio år åkte jag iväg till Bali en månad istället för att fira". Låter ju fint. Sådant man gör liksom.

Det är inte en hjärncell som har jobbat med detta nu i ett halvår. Det är en hel armé. Och inte bara celler. Utan tankar och känslor har också blandat sig i. Nästan ända in i själen har jag grubblat.

Tills jag insåg att det inte går att grubbla in i själen. Jag stötte på en vägg. Och när den väggen kom emot. Hade jag bara ett ställe kvar att vända mig. Och gissa vart de va? Jo. Just de. Till själen. Men själen funderar inte hit eller dit. Tvivlar och har sig. Den vet.


Så nu vet jag också. Jag är kanske inte där jag hade tänkt mig att jag skulle vara när jag fyller trettio. Många saker hade jag aldrig kunnat föreställa mig i min vildaste fantasi. En del är ganska sorgliga. Medans andra är helt förträffliga.

En sak är säker. Jag blir inte gladare av att göra det jag tror jag "borde" göra på min trettioårsdag. Mitt liv ser ut såhär just nu. Och jag mår såhär just nu. Jag tänker fira på ett sätt som gör mig glad ända in i själen. Helt super egot. Och så himmelskt skönt. Jag tänker starta morgonen med en två timmar lång spabehandling. Sen ska jag sova en lång middag. För att på kvällen mysa med mina närmaste kvinnor. Ni vet. Ligga på soffan och prata minnen. Och kanske lite bröllop.

Hurra för själen! För att jag har ett gott liv. Och för att jag snart får stiga in i guldåldern.

Ps. Ni gissar rätt. Jag har aldrig varit den där blyga typen när det kommer till födelsedagar. Berättar alltid att jag fyller år. Långt i förväg. Tycker gott man kan småfira några veckor. Åtminstone en.

ALL THE LOVE!

Monday, February 10, 2014

Hur ser jag ut?

Anne undrar "Hur ser du ut?". Min spontana reaktion var. Ingen jävla aning.

Jag ser ut precis som jag mår. För mig själv alltså. För andra ser jag väl mest likadan ut. Men inte i mina ögon. Ibland är jag skitsnygg och ibland ful och fet. Tyvärr är det så. Ja det har nog blivit lite bättre. Men hjärnspöken kommer ändå på besök nu som då. Det händer att jag hälsar på dem och ber dem dra åt fanders. Men ibland kommer de in genom bakdörren och tar över innan jag ens hinner ställa mig i självförsvarsställning. Då får de leka där bäst de har lärt sig. Tills jag minns att de inte hör hemma i mitt huvud längre. Då schasar jag bort dem. Klär mig i något riktigt tajt och svänger extra mycket på min breda platta röv.


Om jag ska försöka svara på din fråga utan att leka Ranelid så har jag alltid varit den där med "the pretty face". Alltså tjock. Men med ett snyggt ansikte och härligt hår. Den där som får massor med komplimanger av kvinnor. Men inga dejter med män. Nu säger jag inte att det där med dejter har med mitt utseende att göra. För det har det inte. Men eftersom jag tror/trodde. Äh jag tror ännu de. Att ingen vill ha mig för att min kropp är ful. Så har det ju liksom blivit en självupplevd profetia.

Kanske jag ska fundera över det där med "pretty face"..

Så egentligen. har jag ingen aning om hur jag ser ut. För jag speglar mina egna fördomar och tillkortakommanden genom andra människor. Gud vad det låter ledsamt. Vilket det också är. Så nu kommer jag tillbaka till början igen. Det handlar inte om hur jag ser ut egentligen. Utan vilket värde jag sätter i det. Vilka sår jag försöker skydda. Och hur jag mår inuti. Allt annat är bluff. Men jag förstår mycket väl att någon skär bort delar av sin kropp. Istället för att ta itu med insidan. Alla har vi våra sätt att fly. Jag har nu bara inte fastnat vid just plastikkirurgi.


Ps. Sommaren. Herregud skit i valkarna. GE MIG SOMMAR!

Ps. 2. Blev galen när jag för någon dag sedan hörde en reklam i radion om att man kan köpa nya bröst på avbetalning. Som sagt. Det är inte utsidan det är fel på! Och jag är absolut inte bättre än någon som har plastikopererat sig bara för att jag flashar min inte så opererade kropp här på bloggen. Blä. Hur svårt ska de vara att diskutera de här sakerna? Så jävla rädd att bli missförstådd och trampa någon på tårna. Alla får göra som de vill. Om de mår bra. Tyvärr är det ju sällan vi mår just bra när vi vill fixa och trixa. Inte jag i alla fall.

Saturday, February 8, 2014

Detta händer sen.

Jag faller. Jepp. Över kanten. Rakt ner.
Ligger där halvdöd. Tror att livet är över för en stund. Uppstår eller halvstår på den tredje dagen.
Finner svaret på livets mening.

"Sons Of Anarchy"


Inget ont som inte för något gott med sig. Nu kan jag lugnt ligga halvdöd en stund till utan att dö av vånda.

Bad boys. Bad boys. Watcha gonna do?

Wednesday, February 5, 2014

Vad händer sen?

Det går runt. Runt. Runt.
I huvudet.
Det känns som att jag springer mot stup. Vilket väderstreck jag än vänder riktningen mot så finns det bara stup.
Det känns som att jag springer och springer. I blindo. Och när jag öppnar ögonen. Står jag högst uppe på en pelare. Högt uppe i mitten av ingenting. Ensam. Fylld med skräck.

Plötsligt uppenbarar sig en hängbro. Min väg ut! Jag testar. Kliver lite försiktigt ut. Inser att YES! Äntligen min väg. Jag springer iväg. Mot ljuset. Mot friheten. BAM! Ett monster. Ett stup. En trasig hängbro.

Jag lunkar sakta och sorgset tillbaka till min pelare. Ställer mig där. Snopen. Oförmögen att lita på signalerna. På mig själv. Låter jag skräcken, ensamheten och ovissheten. Äta upp mig.

Jag står ensam på min pelare av ovisshet. Spanar förbrilt efter att nästa hängbro ska träda fram. Ännu en illusion. Ännu ett hopp. Så ibland. Hänger det broar runt hela pelaren. Stabila. Skinande. Cementgjutna broar. De lockar med framgång och berömmelse. En utstakad väg. Trygghet.

Oförmögen att välja. Börjar jag sakta spinna. Sakta runt. Runt. Runt. Oförmögen att stanna. Börjar jag rotera snabbare och snabbare. Jag slutar se klart. Blicken blir grumlig. Hjärtat bankar. Kroppen skakar. Det pyser ånga ur öronen.

Precis förrän jag tappar balansen och faller över kanten. Så..

Saturday, February 1, 2014

Tips

Vi fortsätter på temat inspirerande och modiga kvinnor. Linn tipsade om när Kakan var gäst i "Jills veranda". Absolut måste SE på den!


Ps. Kakan är så snygg. Jag dör!