HEJ! Jag heter Pamela. Mitt motto är "rädsla är inte min grej". Jag är rädd mest hela tiden. Men det gäller ju att sikta mot stjärnorna. Du är hjärtlig välkommen. Hör av dig på pamela.lindqvist@gmail.com

Wednesday, February 5, 2014

Vad händer sen?

Det går runt. Runt. Runt.
I huvudet.
Det känns som att jag springer mot stup. Vilket väderstreck jag än vänder riktningen mot så finns det bara stup.
Det känns som att jag springer och springer. I blindo. Och när jag öppnar ögonen. Står jag högst uppe på en pelare. Högt uppe i mitten av ingenting. Ensam. Fylld med skräck.

Plötsligt uppenbarar sig en hängbro. Min väg ut! Jag testar. Kliver lite försiktigt ut. Inser att YES! Äntligen min väg. Jag springer iväg. Mot ljuset. Mot friheten. BAM! Ett monster. Ett stup. En trasig hängbro.

Jag lunkar sakta och sorgset tillbaka till min pelare. Ställer mig där. Snopen. Oförmögen att lita på signalerna. På mig själv. Låter jag skräcken, ensamheten och ovissheten. Äta upp mig.

Jag står ensam på min pelare av ovisshet. Spanar förbrilt efter att nästa hängbro ska träda fram. Ännu en illusion. Ännu ett hopp. Så ibland. Hänger det broar runt hela pelaren. Stabila. Skinande. Cementgjutna broar. De lockar med framgång och berömmelse. En utstakad väg. Trygghet.

Oförmögen att välja. Börjar jag sakta spinna. Sakta runt. Runt. Runt. Oförmögen att stanna. Börjar jag rotera snabbare och snabbare. Jag slutar se klart. Blicken blir grumlig. Hjärtat bankar. Kroppen skakar. Det pyser ånga ur öronen.

Precis förrän jag tappar balansen och faller över kanten. Så..

4 comments:

  1. Lugnet är ett andetag bort. Kliché så det sprutar om det, men jag vågar säga det ändå. Kram och allsköns ro till dej ♥♥

    ReplyDelete
  2. Hmm kanske den där stolpen inte bara är en stolpen utan en plats att andas på..lika viktig som vilken plats som helst. If you dont know where to go, stand still..Så sa en Yoga lärare (David Sye) en gång under en workshop och jag har SÅ många gånger tänkt tillbaka på hur rätt det är. Kanske vi måste lära oss att gilla de där stolparna, göra dem lite trivsamma och säg hej till oss själva. Int veit jaag och flåååt om jag låter som en besservisser. Mena int he :)

    ReplyDelete
  3. Ni två. Ni vet inte hur rätt ni har. Förstås. Hur gick det ens att leva förrän jag hade yogan och yogalärare? Allt strålande ljus. Sat Nam!

    ReplyDelete