HEJ! Jag heter Pamela. Mitt motto är "rädsla är inte min grej". Jag är rädd mest hela tiden. Men det gäller ju att sikta mot stjärnorna. Du är hjärtlig välkommen. Hör av dig på pamela.lindqvist@gmail.com

Friday, March 21, 2014

Det blir inte alltid som en tänkt sig.

Sonia uppmanade mig att blogga. Inatt har jag sovit som en kråka. Idag har jag gråtit mest hela dagen. Just nu sitter jag med sprängande huvudvärk och tänker på hur jag mycket heller skulle bryta alla ben i hela kroppen på en gång än att vara psykiskt sjuk. (Det där måste förresten vara den längsta mening jag skrivit i mitt liv.)

Min internetdetox urartar helt och hållet nu. Jag skiter verkligen i det. Just nu behöver jag idka beroende. Och det minst harmlösa av alla mina utlopp är väl ändå internet.

Hur kan det ta så här förbannat länge att ta sig ur en utamattningsdepression? Va? Vem kan svara på de? Hur i helvete kan det fortfarande vara såhär jobbigt efter två år? Snälla människor. Ni som känner att ni är på väg in i någon sorts vägg. Ta det här från mig. TAGGA NER! Här vill ni inte hamna.

Dagens feelis.


Nu ska jag slänga in en panadol. Och fortsätta stirra in i väggen tills jag blir galen av trötthet, självömkan och raslöshet.

Fridens liljor!

5 comments:

  1. Fan vad härligt att du är tillbaka!!!! Jag har saknat dig!!!!! Och som jag sa tidigare ska man inte bestämma sig för att känna nåt, det måste komma naturligt, utan att man valt eller bestämt. Därför tänkte jag fuck it, jag postar lite väl mycket men sociala medier är awesome. Dessutom hade jag världens inspiration att skapa en massa saker genom sociala medier (du har HELT missat project suck, btw.... det är mitt projekt att genom dans bara fucking GO FOR IT ochd et blev rätt bra, jag postar en dansvideo varje fredag, check it out!!). Och den där rastlösa känslan som tyckte att en break från sociala medier skulle hjälpa arbetade jag bort utan att behöva ta till nån break, så det hade varit att jag tvingat nåt som inte känts naturligt och suttit hemma, lika rastlös, och rullat tummar och VÄNTAT på att få komma tillbaka. Nä. Så ska det inte vara. Så SNÄLLA inse att detta inte var nån form av misslyckande, jag ser det som att du slutade stå emot naturens gång, helt enkelt. Inget annat. Visst kan man säkert hitta insikt från att avstå flödet, men man kan vinna så mycket från flödet också!!

    Det är säkert så jävla jobbigt att vara i den situation du befinner dig. Men du kommer vara där tills du lär dig det som livet försöker lära dig. Den gör bara det som krävs för att du ska lyssna. Nu snackar ju jag genom skägget eftersom jag inte varit med om din specifika upplevelse, men jag tror mig ändå veta att det är sanning. Och det är så jobbigt. Men det kan vara lite skönt också.

    Tack så otroligt mycket för ditt svar på min post på din wall. Det var jättevackert skrivet. Jag är jätteglad att det slog hem, spelar ingen roll när, så länge du kände att du kunde ta det till dig. Det kanske inte var dags för det att slå hem på din födelsedag men det gör inget. Det är lika sant, varje dag. Vare sig du tror på det eller inte. Och det är så fint. Att livet väntar där med sin sanning tills du är redo att ta emot. Det finns ingen tidsbrist, det finns bara kärlek och lärdom. Hallelujah!

    Jag är skitglad att du är tillbaka. Du är inte en quitter. Du är motsatsen till quitter. En av dom största fighters jag vet om. Det är det det hela handlar om. Inte att låtsas vara tuff utan att modigt stå upp och erkänna att det är svårt, att man är sårbar!! Heja heja heja, du är en kämpe. Inga tvivel!!!

    Största kramar!!!!

    Ps. Synd att killen var gift. Ds.

    ReplyDelete
  2. Klart du får sluta precis när du vill. Det är ju inte precis som att det är någon annan som har sagt att du måste detoxa från nätet. Det bestämde du ju själv, å klart att du får bestämma själv då också när du vill sluta.

    Själv är jag glad att du är tillbaka. Jag har saknat dina instabilder och dina blogginlägg! Kram på dig vännen!

    ReplyDelete
  3. Ojoj. TACK fina ni. Mitt hjärta sjunger av era ord. Ni är bäst. Så glad att vara tillbaka! Kärlek.

    ReplyDelete
  4. Ja det där är en fråga jag också undrat över! Hur länge tar återhämtningen efter en utmattning? Jag har nog fått ändra uppfattning om vad återhämtning innebär - det är ingen rak linje framåt tills man mår superbra utan snarare mycket ups and downs och svackor. Trots att jag har perioder med högre energi och stabilare mående så kommer svackorna (har också en just nu). På grund av att jag är högkänslig, när hjärnan gått på högvarv lite för länge igen, om jag oroat mig osv. Det behöver inte alls vara särskilt mycket för att det ska tippa över. Stresståligheten är inte som den varit. Och kanske är det så att den aldrig blir som den varit igen efter att man stressat sönder sin kropp men det behöver inte vara negativt. Bara kroppen som vill att du ska omprioritera ditt liv och leva på ett annat sätt enligt dina förutsättningar. Det behöver inte vara som förut för att det ska vara bra. Det kan faktiskt bli ännu bättre. Bara man lärde sig att acceptera och bara gå med "flödet" och lyssna på kroppen. Att inte ta det så allvarligt när svackorna kommer utan lita på att det är kroppens sätt att signalera och då vilar man helt enkelt och fyller på med glädjande energi tills man mår bättre. Men usch så svårt det är med acceptansen ibland! :)

    Önskar dig nya krafter och positiv energi! :)

    ReplyDelete