Ni kanske undrar vad jag lärt mig under mina tjugo dagar utan er. Jag har kommit fram till följande. Det är inte så värst roligt med förbud. Det går att leva ett liv utan sociala medier. Inget var egentligen annorlunda förutom att jag inte gav internet av min tid. Sociala medier är ett skönt sätt att hänga. Jag gillar att uttrycka mig här. Mitt liv blir varken mer eller mindre utan internet. Allt är väldigt odramatiskt. Inget revolutionerande. Skittrist utan drama. Jag vet. Men så är det. Drama finns det ju gott om på andra plan. Vi fortsätter framåt. En selfie. En like i taget.
.JPG)
ALL THE LOVE!
Tänker att man har ju ett dagligt val. Ibland nätdetoxar man ofrivilligt, ibland stänger man bara ner. Ibland klickar man jääääämt. It is what it is. Känner som du, det är ett skönt sätt att socialisera. Punkt.
ReplyDeleteHappy att du är online igen, saknat dej!
Kramen!
Ja. Amen! Glad att vara tillbaka. Saknat dina reflektioner. Men så tacksam att jag fått se dig live. Och ta del av din enormt helande energi istället. Kan inte få nog. Tack för att du finns.KRAM!
ReplyDeleteJag håller med er båda! Man ska göra de som känns för stunden, vill man vara out från nätet loggar man ut, vill man klicka extra många hjärtan så gör man det! Man ska bestämma och begränsa själv! Ända som man inte ska glömma bort är socialt liv på riktigt för det tror många idag att är just facebook... Och det är ju tragiskt! För en kaffe stund med vänner eller bara strunt prat om inget viktigt är ju så viktigt och så skönt och harmoniserande. Jag älskar livet som är på riktigt det gör både ont och det värmer på samma gång! Det är en konstig känsla men efteråt är den skön!
ReplyDeleteJag skulle vilja ha en käffi date med dig och Nina var som helst! Energi och glädje på samma gång fastän man kan gråt på samma gång å :) härligt med känslor! Kram //Johi