HEJ! Jag heter Pamela. Mitt motto är "rädsla är inte min grej". Jag är rädd mest hela tiden. Men det gäller ju att sikta mot stjärnorna. Du är hjärtlig välkommen. Hör av dig på pamela.lindqvist@gmail.com

Tuesday, March 25, 2014

Mirakeltänk

Jag tänker på hur mycket lättare livet blir när en ser allt som mirakel. Eller om ni tycker det låter för flummigt. När en ser saker från den positiva sidan. För mig räcker det där med positiv inte riktigt till. Mitt liv blev häftigt på riktigt. När jag fattade att det finns en enorm kraft. Som vi alla är omringade av. Och delaktiga i. En kraft som jag kan förlita mig på. Och eftersom jag är del av den. Får jag tillbaka. Det jag ger.

Det blir klarare hela tiden. Och jag bevittnar det ena miraklet efter det andra. Nu har det gått så långt att jag förväntar mig mirakel. Jag VET. Att allt löser sig till det bästa. Inte alltid på det sätt som jag hade föreställt mig. Men alltid så att jag i efterhand kan se klart och tydligt att jag inte alltid själv vet bäst.

Det pratas mycket om att kämpa. Ge allt. Ställa upp mål som skrämmer livet ur dig. Aldrig ge upp. En del är säkert sant. Men för mig började pusselbitarna falla på plats när jag gav upp. När jag lag det där eviga kämpande åt sidan. När jag släppte taget. Lät livet flöda som det ville. Inte kämpade emot den där snålblåsten längre. Utan lät den svepa mig med sig. Öppnade hjärtat och sinnet för möjligheter jag aldrig kunnat uppfinna själv.

Att låta livet komma till en. Ge över kontrollen. Släppa taget. Skrämmande in i benmärgen. Men övning ger färdighet. Och en jävla utdelning.


Jag helt skitglad idag i min nya vårtopp efter jumppan.

Ps.  Ett av dagens små mirakel. Jag gick på morgonjumppa på mitt gym för första gången idag. Det var inte ett pass jag kanske hade önskat mig. Men det ända som fanns. Så jag gick ändå. När jag kommer till gymmet blir jag informerad om att instruktören är sjuk. Och att det blir ett BodyBalance-pass istället. Ja. Alltså mitt favoritpass. Jag är inte ens förvånad längre. Bara tacksam till tusen. Oh happy day!

4 comments:

  1. Härligt att se dig igen. Fortsätt blogga. Du är fenomenal :) Kramar och mycket glädje till Dig.

    ReplyDelete
  2. Åh Tusen tusen tack snälla Mona! Så roligt att du är här. Kramar!

    ReplyDelete
  3. Så bra skrivet! Delar också din upplevelse, man måste sluta streta emot, för tusan så mycket bra som händer när man låter det hända. Eh, okej, det där blev ju megaflummigt, men min poäng är att jag håller med dig.

    ReplyDelete
  4. Ja men eller hur Maggie! Och hej. Här finns inget som heter megaflummigt. :D

    ReplyDelete