Jag skulle kunna skriva om livet i en oändlighet. Bara sitta och knäppa bokstav efter bokstav. Liten mening. Många punkter. Hjärta och själ i uttrycket. Kroppen som redskap och själen som vägvisare. Att få känna den där sensationen i fingertopparna. Där en massa nervändar möter varandra. Där det inre tar hjälp av de yttre. Där de två världarna möts och dansar tango som om de aldrig gjort annat. En pusselbit möter den andra. Skapar rader av snirkliga figurer.
Figurer som ses av ögon. Tolkas av själar. Ett ord. Ett uttryck. En meningen. Helt olika betydelser för den som läser. Tar in. För någon är det endast några tryckta ord i en värld av många andra. Ibland kanske det tar sig uttryck i ett höjt ögonbryn. Ett leende. Eller en tår. Där det tryckta ordet finns. Där möts kroppen och själen. Utan den ena. Kan det tryckta ordet inte tas in. Förstås eller tolkas. Vi behöver båda. Och när de dansar. Då sjunger änglarna. Tussilagon slår ut i blom. Och jag. Jag är den lyckligaste människan i hela världen.
Text är inte bara text. Det är magi. I den renaste av former.
Ps. När dansar din själ tango med din kropp?
No comments:
Post a Comment