Vem vill byta hatt eller huvud?

Mitt huvud spinner allt för snabbt för mitt eget bästa just nu.

Den där. Perfektionen. Ligger där och pyser bredvid sin fula kompis. Inte tillräcklig. Och om de nu bara låg och pöste. Skulle det inte vara något problem. Då kunde jag ju ha koll på dem. Slänga ett öga nu och då. Bjuda dem på lite chips när de börjar röra på sig.

Men nu leker ju de där jävlarna kurragömma. Och maskerader. Ojoj. Det är deras favoritlek. Alla tiders.

När jag släpper perfektionstänket på ett plan dyker det genast upp på ett annat. Jag försöker älska min kropp som den är. Då dyker en typ upp med välpolerad stråhatt. Tycker att jag ska börja gå i trasor och inte sminka mig längre. Det går ju inte att vara både och. Antingen ytlig eller helig. Helst i kloster vill hen att jag ska gå. Raka av mig håret och sjunga OM tills döden skiljer oss åt.

Jag kan ju inte predika kärlek och förståelse. Samtidigt som jag vill att min kropp ska se annorlunda ut. För allt i världen. Kan jag inte tillåta mig vara människa. Eller bara vara. Överhuvudtaget.

Ingen är så elak mot mig själv som jag själv. Eller som. Perfektionen. Och. Inte tillräcklig. Fan det säger ju sig självt. Ingen. INGEN. Kan ha en polerad stråhatt. Lämna mig ifred!