HEJ! Jag heter Pamela. Mitt motto är "rädsla är inte min grej". Jag är rädd mest hela tiden. Men det gäller ju att sikta mot stjärnorna. Du är hjärtlig välkommen. Hör av dig på pamela.lindqvist@gmail.com

Monday, April 21, 2014

Den där känslan

Den tredje november 2009 skrev jag mitt första inlägg på den här bloggen.


Det är ju en del år sedan. Men jag är fortfarande benägen att hålla med mitt yngre jag. Jag har aldrig kunnat föreställa mig sådär exakt hur min drömman ska vara. Men jag vet känslan. Den är så svår att sätta ord på. Och jag tror inte ens att det är nödvändigt.

Jag vet. Att när han. Den där som jag ska dela en stor del av mitt liv med. Utvecklas tillsammans med sida vid sida. Och ta fåniga kärelksselfien med. När han uppenbarar sig. Då kommer jag att känna. Precis just såhär.

I got you babe!
PS. Får man drömma romantiska drömmar så här öppet? Precis som vi inte alla skulle göra det. Jag har faktiskt slutat tycka att jag är töntig som drömmer om kärlek. Eller ett parförhållande. Jag är en självständig kvinna. Men jag vill verkligen inte leva ensam längre. Jag har många drömmar. Och en av dem är att hitta en fantastisk man att dela mitt liv med. Jag har heller inga tvivel på att detta kommer att ske. Jag har inte speciellt bråttom heller. (Bara ibland). Han dyker nog upp när han ska. Det ska bli så spännande att få se. När. Hur. Var. Och på vilket sätt.

Åh detta liv. Som bara blir bättre och bättre.

PS. Kan ni inte berätta hur ni träffade era respektive! Jag älskar att höra de historierna. Eller ni som är singlar. Drömmer ni om att träffa kärleken? Kan vi inte love boosta lite. Åååh!

16 comments:

  1. Jag tror jag förstår precis vad du talar om. Att inte drömma en man med egenskap x och y eller ens nödvändigtvis ett visst utseende. Istället vet man känslan som kommer när man är tillsammans. Hehe, tänker även samma gällande självständig och gillar det, men att även jag vet att tvåsamheten kommer att komma, så småningom (men oooorka vänta, ibland). Min bild ser ut såhär: http://www.pinterest.com/pin/314970567660644417/

    ReplyDelete
    Replies
    1. Åh din bild! Härligt. Ja jag vet. Det är ju inte alltid jag är tålmodig. Helst vill jag ha det NU NU NU. Men någongång kommer vi ju att vara just nu. I den känslan. Eller en ännu bättre. Oj va fint!

      Delete
  2. Min <3och jag har varit tillsammans i 20 år. Jag träffade honom när jag steg in mitt i Olliskön ( den var såå lång och jag hatar att köa ) och då råkade det vara han som jag steg framför :) Han knackade mig på axeln och sku skäll ut mig men kom av sig ;) Liite romantiskt kan jag tyck att de e så här 20 år efteråt. Och det fårmig att känna mig last gammal kom jag på nu :D

    ReplyDelete
    Replies
    1. Men Marica. TACK! För att du berättar. Å va kul historia. Älskar sånt där. Tänk nu har ni varit tillsammans i 20 år. Säkert inte de du tänkte när du steg in i kön. Så sjukt underbart.

      Delete
  3. Ja du vet ju att jag älskar att love boosta. Tänkte att jag vill skriva ett helt inlägg om det här, kände mig lite inspirerad. Men tror det får bli från min nya macbook air som jag hämtar imorgon <3, blir galen av att försöka mig på för mycket med min gamla.

    ReplyDelete
    Replies
    1. JA! Fantastiskt. Väntar på din loveboost!

      Delete
  4. Som den hopplösa romantiker jag är tror jag också att man på något sätt känner när det är rätt. Det är väl svårt att förklara när man inte upplevt det men jag tror att när det sen händer kan man säga "Jaha det var SÅ HÄR det skulle kännas" :) Man får liksom en känsla av att allt stämmer på något sätt. Att man synkar, förstår och kompletterar varandra . Det betyder inte att man hittar något perfekt utan helt enkelt att man hittat någon som man upplever en djup samhörighet med. En samhörighet som växer och som gör att man vill vara med den personen även när förhållandet har sina jobbiga stunder. Ja, det är väl det man menar med en "soulmate". :) Spännande att vänta och se var man snubblar över honom ;)

    ReplyDelete
    Replies
    1. Ja så tror jag också. Att det faller sig naturligt. Inte att allt är perfekt. Men att man orkar kämpa genom motgångar och se förbi ytliga saker som distraherar. För att man känner att det finns något mer där. En känsla som är speciell. Hoppas få läsa om ditt möte med hen i framtiden. Kram!

      Delete
  5. Snart 23 år sedan på Harlin ( som gamla Källarn då hette) i Jeppis. Han var på dansgolvet och dansade med en kompis och jag undrade vem han kunde vara.Som du vet borde man veta vem de flesta är i en sån liten stad.Det visade sig att han var en ny fotbollsspelare i Jaro. Under kvällens lopp tittade vi på varandra men det blev inte att vi pratade med varandra förrän några veckor senare på Stadshotellets nattklubb.Egentligen var vi båda upptagna men det kunde inte hindra oss för det var jog meningen att det skulle bli vi.:)

    ReplyDelete
    Replies
    1. HURRA HURRA! Vilken historia. Och jag som är Jarofan. Underbart. Haha. Ni blir jag ju supernyfiken på vem du är. Grattis till 23 år och för att du nappa en fin Jaropojke. Tack för att du delade din historia. Blir ju helt till mig av sånt här. KRAM!

      Delete
  6. KLART man får och SKA drömma om romantik! Och det bästa av allt är att du faktiskt kommer att uppleva den drömmen. Den är framför dej! Jihuuuuu, såååå härligt!

    ReplyDelete
    Replies
    1. Nadia. JEEE! Ja det är ju så. Tack för kärlekspeppen. Ska fortsätta drömma och ha mig. KRAM.

      Delete
  7. Tonårs-jag ser en snygg kille som är blyg ända ut i tåspetsen! Jag finner honom vacker på utsidan och senare även på insidan! Vi blir dom bästa vänner och bestämmer tidigt att inte göra något mer av våra känslor!

    Vi fortsätter att vara vänner länge och helt plötsligt en dag då jag sitter på en sida av torget i en bil sitter han i en annan bil på andra sidan våra blickar möts och jag kan inte släppa Danis ögon på hela kvällen! Bestämmer mig för att nästa dag söka upp honom och fråga varför han tittade så där igen på mig. Detta har då hänt några ggr på en månad att vi stirrat på varann intensivt!
    Nästa dag söker jag upp honom och frågar om vi ska ta en kaffe... Efter detta rullar vi snabbt fram och håller vårt förhållande "hemligt" nästan ett helt år! Redan då vi börjar träffas mer och mer bestämmer vi att detta blir till inget! Jag är bränd och sårad han lurad och rädd för känslor! Våra gamla vägar har ärrat oss.
    Nästan 15 år senare är jag löjligt kär och ler varje dag åt honom ännu!
    Vissa dagar vill jag låsa in honom nånstans men jag älskar vår berg och dalbana till liv!
    Att ha en bästa vän som man även har löjlig passion till är något obeskrivligt! Och idag är jag glad att vi inte hade en tonårs relation för då kanske jag inte skulle ha min kära man här bredvid mig!

    ReplyDelete
    Replies
    1. Alltså jag blir helt varm i hjärtat. Har läst de här historierna flera gånger. Tycker det är så fascinerande med förhållande. Och hur man träffar varandra. Tänk där satt ni på torget och stirra på varandra. Och nu är nu gifta och fortfarande kära. SÅ FIINT! Blir så inspirerad. Tack Johi! All kärlek.

      Delete
  8. Hm, måste nog dela med mig... Efter att ha blivit lämnad på en sekund, efter 13 år ihop, trodde jag att hoppet var ute. Nåväl, det tog några år, närmare bestämt 8 år, tills HAN uppenbarade sig. Under tiden hann jag gå på några nitar, sjunka in i en jobbig livskris,gå i terapi, flytta tillbaka till Finland, men också börja tänka att livet kan levas själv... DÅ stod han där och jag visste! Idag, nästan sex år senare har vi två barn (3 och 4,5) och ett nybyggt hus på en ö. Jag lever ett liv jag inte ens kunde drömma om. Och bara det, att vid 42 års ålder föda sitt första barn. Gissa om jag får nypa mig i armen ibland?! Allt har sin tid, brukar jag tänka. Det finns en mening med allt som sker, som man brukar kunna se först långt efteråt.
    Fint du skriver, förresten!
    Susanne

    ReplyDelete