Ajajajaj. Den här insikten är STOR. Och den tar nästan fysiskt ont. Hur många gör sig inte skyldiga till detta fenomen. Räck upp en hand! Jag räcker upp båda. Eller nej. Nu är jag orättvis. Jag har blivit mycket bättre på att be om hjälp. Och jag övar mig hela tiden.
Det är en mycket skön känsla. Den där att veta att man inte behöver klara allt själv. Att man faktiskt kan räkna med att få hjälp. De flesta problem och projekt blir så mycket mera hanterbara på det viset. Vi är ju här på jorden för att samarbeta. Inte för att streta på ensamma. Ta emot!
Ps. Läs Sannas inlägg om detta. HÄR.
Jag kan ärligt säga att jag fortfarande är dålig på att be om hjälp!
ReplyDeleteMen kan också vara ärlig och säga att vissa ggr då jag har gjort det så har jag inte fått den respons och gensvar som jag trott att jag skall få.
Även fast jag har blivit bättre så är jag för snäll! Jag låter andra ibland ta min energi och jag finns där för dem.
Sen då jag själv behöver prata märker jag att mina problem inte var så viktiga för dem.
Men det finns nog allt för många som inte vågar be om hjälp, just det där att vara en börda för andra.
Ja jag vet. Det är skitsvårt att be om hjälp. Och så tror jag att det är mycket olika på vem det handlar om. Och vilken sorts hjälp det handlar om. Men vi är ju tillräckliga som vi är. Sen är det bara att snirkla sig igenom livet och förhoppningsvis lära sig ett och annat på vägen. Det där med att märka att man inte får den hjälp man behöver. Om man en gång vågar fråga är ju skitjobbigt. Men då kan man ju fundera på vad man gör med den relationen överhuvudtaget. Kram på dig fina böna! <3
Delete