Lev ett gott liv!

Såhär skriver Rachel Brathen a.k.a. yogagirl. 

"Live with intention. Aim for love. Do you want to live a good life? Make the decision. Commit. Set your intention and live it breathe it dance it and before you know it, everything you do will become sacred. Tell yourself: I want a good life. Make it your affirmation! I live a good life. I live a good life. I live a good life. So stop creating drama. Stop judging. Live with intention, aim for love and all good things will come your way."

Jag blir så berörd. Kan inte lämna den här texten. Den tar på allt som är viktigt. Jag tänker på alla ord som är skrivna om livet. Om hur du blir ditt bästa jag. Hur saker och ting fungerar. Och hur vi når dit vi vill nå. Det finns miljontals olika röster. Gurus. Böcker. Program. Och filmer. Vart vi än vänder oss blir vi matade med livsvisdomar. Inget illa med de. Men vem har rätt? Vem ska vi lyssna på för att få det ultimata svaret?

Jo. På oss själva. Ändå söker vi ofta efter svaren utanför oss. De finns inte där. För stunden kan vi lappa något hål. Få svar på en fråga. Eller bli pekad i en riktning. Men för att leva ett ärligt och sant liv. Så måste vi vända inåt. Många pratar om intuition. Följa magkänslan. Och det kan vara svårt när man är stressad och tankarna far runt i huvudet på en. Men som med allt annat. Så går den att öva upp. 

Genom att stilla sig och spetsa öronen. Oftast vill vi inte alls stilla oss och lyssna. För då börjar vi också höra alla de där rösterna som vi försökt gömma undan genom åren. Alla gamla spöken uppenbara sig. Och vi förstår inte alls vitsen med det hela. Det var ju inte detta man hade väntat sig liksom. Var är allt det där fantastiska guldskimrande livet alla flummiga människor pratar om? 

För att komma till det vackra. Sanna. Rena. Och härliga. Så måste vi städa upp i vår egen skit först. Vi är tvungna att brottas genom gamla synder. Nedärvda ingrodda halvsanningar. Beteendemönster som inte gagnar oss. Och spröda årgångskänslor. Och precis som det låter. Är detta inte som en bal på slottet. Det känns olika för alla. Men tänk dig att du ställer dig framför en kanon. Du blir skjuten i magen. Gång på gång. Direkt du hämtat andan. Kommer en till kula farandes. Det tar så ont att du undrar hur du någonsin kunde vara så dum att du ställde dig framför den där jävla kanonen i första taget.

Men så händer det. I en av de där sekunderna när du hämtar andan mellan skjutningarna. Ser du klart. För första gången i ditt liv. Förstår du vad livet handlar om. Hur stor det är. Hur mycket kärlek det finns. Och att du kan få allt det där. Eller att du redan besitter allt det där. Insikten om vad som finns bakom allt du nu går igenom. Gör att du fortfarande står kvar. Det tar lika ont som tidigare. Men du vet. Du vet att det är värt det. Och alternativet att vända tillbaka. Det existerar inte längre. 

Gör beslutet. Att leva ett fantastiskt liv. 

Ps. Vet inte varför texten är annorlunda är normalt. Skulle bara skriva ett inlägg före jag stängde ögonen. Men nu har jag krigat med det här textutseendet allt för länge. Sömnen måste gå före perfektionen. Hur mycket det än stör mig. Godnatt!