Jag vill tacka livet!

Perspektiv. Vad skulle man göra utan perspektivet. I torsdags badade jag bastu på sommarstugan. Den ultimata njutningen. Aldrig känner jag mig så naken. Inte bara bokstavligen. Aldrig känner jag mig så stark. Naturlig. Och ja. Sexig. Som i en vedeldad bastu. Det tar fram urkraften i mig. Urkvinnan. Naturbarnet. Jag känner mig som ett med universum. Med naturen. Flummet flödar. Och allt känns helt rätt. Precis som det ska vara. Jag älskar skiten. 

Nybastad stod jag då för några dagar sedan och blickade ut över fjärden. Njöt så in i norden. Av den där fräscha känslan. Som bara ett bastubad och ett dopp i sjön kan ge en. Värmen satt fortfarande i kroppen. Och sinnet gick på lågvarv. 

Drog mig till minnes hur annorlunda livet såg ut för två somrar sedan. Hur jag på samma ställe. Bara var en skugga av mitt rätta jag. Det fanns inte på kartan att bada bastu. Orken räckte knappt till att stiga upp emellanåt för att äta. Jag sov dagarna i ända. Minns hur jag låg där inne på soffan. Med noll kraft. Jag sov fyra timmars pass. Vaknade upp. Precis lika kraftlös och trött. Det fanns inget botten. Jag sov. Sov. Sov. Och jag var livrädd.

Länge var det så. Att jag sov. Men lyckades inte samla någon kraft. Jag var lika trött när jag vaknade som när jag la mig. Sen har ju livet gått i många krokar. Ner och ner och upp och ner. Men vet ni. Jag mår så mycket bättre idag. Just nu. Kan jag till och med säga att jag mår bra. Utan att tänka att jag kommer att hamna tillbaka på ruta ett direkt. Jag är inte lika rädd längre. 

Jag håller på att bli bra. Jag tror de. Jag har inte tänkt så på länge. Men jag är fan på bättringsvägen. Det går framåt. För att förstå. För att kunna glädjas med det lilla. Med det stora. För att kunna greppa vad jag varit med om. Hur länge det har tagit. Behöver jag perspektivet.

Och det var precis det. Som hälsade på mig i torsdags. Där på terassen i kvällssolen. Perspektivet. Andäktigt blandades det upp med det nyförälskade nuet. En mås flög säkert förbi. Och jag kände tacksamhet ända ner till tårna. 

Jag vill tacka livet!