Livet bär

Jag sitter på en parkeringsplats i Larsmo. Och bara känner mig så hel. Fantastiskt fin. Älskad. Lycklig. Och välsignad. 

Jag har byggt ett liv som bär mig. Jag har en stabil grund. Ett fundament. En förbaskat bra utgångspunkt. För att gå vidare i tro. Hopp. Och kärlek. 

Jag svajar inte uppe i en flaggstång som är nerstoppad i sanden. Jag sitter stadigt på en klippa. Med sittbenen nerborrade. Huvudet högt. Och hjärtat vidöppet.

Allt är precis som det ska vara.

Livet. Jag älskar dig!