Är förhållanden jätteroliga?

Det där med förhållanden. Alltså. Romantiska sådana. Jag är ju livrädd för att jag ska behöva sitta ihop med någon. Ordet. Fast. Ekar i mitt huvud. Och jag blir helt kallsvettig av tanken. På att inte få vara fri. På att styras av någon annans behov. Ge bort så mycket makt. Låta någon komma så nära att de kan såra en mer än något annat. Typ så. Tänker jag om saken.

Tills idag. När det liksom gick upp för mig att det inte alls är så. Ja ni vet redan det här. Men jag visste det inte. Eller ville inte tro.

Ett bra förhållande. Är ju en trygghet. En famn att falla in i när det är jobbigt. En hand att hålla när livet är spännande. Och ett par ögon att hämta kraft ur. Det är en fantastisk skola i livet och kärleken. Dessutom säger de ju att delad glädje är dubbelglädje. Tänk om de har rätt. Då betyder det ju att det här med förhållanden. Är jätteroligt.

Jag ska omformulera min sanning. Till en bättre version. Så jag har någonting fantastiskt att se framemot. Istället för att vara rädd.

Dansa tryckare i köket iklädd hotpants. Det ska jag göra med min man. Varje dag. 

Ps. Igår var en minst sagt förskräcklig dag. Men idag har jag kurerat mig och min pmdd och fan och hans moster. Med träning. Vila. Och endast snälla tankar. Jag är tydligen inte galen ändå. Annars lätt att tro i hormondimmorna.

Ps.2. Jag beställde också två nya fräsiga träningstajts. Väldigt helande. Kanske det mest helande idag. Faktiskt.