En mysig text om PMS

Efter tre dagar av med konstanta gråtattacker, ostätning och depression. Försökte jag mig på en ny taktikt mot PMS:en. Jag sprang undan. Först på stan med bankkortet fladdrande. Gick väl sådär. Inte speciellt kul att shoppa kläder när man är dubbelt större i omfång än vanligt. Köpte en megastor svart college som jag ska gömma mig i.

Försökte mig på att sova bort skiten på dagen. Men det gick inget vidare. Det där hormonmonstret drar i mig från alla håll och kanter. Fick ta saken i egna händer. Och drog till havet och skogen med Dogo. Bäst att inte umgås med människor just nu. Blir bara arg och irriterad. På dem. På mig. På allt.

För att förhindra mörkret i hjärtat som är som störst på kvällen. Tvingade jag iväg mig på ett zumba pass. Att svettas ska ju göra susen för PMS. Precis som lågkolhydratkost, yoga, vitaminer och mineraler. progesteronkräm, mentalträning, terapi, sömn, meditation. Allt det där jag redan gör. 

I julklapp önskar jag mig ett liv utan PMS. Att kunna leva normalt mer än två veckor i månaden. Det kan inte vara meningen att det ska vara såhär. Jag vet att jag varken är deprimerad, galen eller elak. Jag är snäll, glad och energisk. Men all mental träning i världen kan inte fajta monstret som tar över en gång i månaden. Tomten hjälp! 

Ps. Finns det någon där ute som blivit fri från det här helvetet så hör jag väldigt gärna på hur det gick till. Jag vägrar tro att det är såhär man ska må. 

Ps.2. Ja det är på den nivån. Att jag nästan börjar tro på tomten igen..