Varför på detta viset?

Fan. Jag är arg. Arg på att allt jag är arg på kommer tillbaka till mig själv. Arg på att det är jag som måste förändras. För att få det jag vill ha. Varför kan inte bara hela världen anpassa sig till mina behov.? Va? Så får jag bara fortsätta vara bekväm och tillfreds i min komfortabla lilla zon.

Ni vet det där med att man drar till sig det man är. Eller att när man stör sig på något hos en annan. Är det oftast ett drag man själv besitter. Men inte tycker är speciellt attraktivt. Det stämmer. Varje gång. Om man tar tillfället i akt att utforska sina tankar och känslor lite noggrannare. Vilket man kanske inte alltid vill. För det är ju verkligen att bita i det sura äpplet. Ta en u-sväng. Och svälja det där äckliga lervattnet själv.

Så då blundar man. Går en annan väg. Letar efter någon annan som inte speglar ens värsta sidor. Och hur går det ihop med att man alltid drar till sig det man är själv. Det går dåligt.

Jag tror att alla människor vi möter i vårt liv. Har någonting att lära oss. De tillhandahåller en möjlighet för oss att växa, Att ta ett steg i rätt riktning. Men endast om vi är villiga att lära oss. Så kan vi se möjligheten. Lär du dig inte det du ska av en människa. Då uppenbarar sig samma sak igen. I en annan människa.

Vi kommer inte undan. Om vi vill leva ett liv i ständig utveckling. Om vi vägrar att stagnera. Då är det nog bara att börja öppna ögonen. Fråga sig själv. Vad är den här människan här för att lära mig? Och när vi ser ett negativt mönster. I de människor vi drar till oss. Kan vi fråga oss varför vi stöter på dessa typer. Igen. Och igen. Och igen.

Endast när du själv är i linje med det du vill ha. Kan du få det. Helvetes jävla skit. Kan jag tycka. Men med ett steg i taget. Och en massa självdissikering. Kommer vi framåt. Keep up!

PUSS! & TREVLIGER HELG!