Allt har ett pris

Fan det är svårt att leva med en öppen längtan efter någon att dela livet med. En partner. En potentiell far till ens barn. Det är antagligen svårt att leva livet öppet. Med en uttalad längtan efter vad som helst. Hälsa. Framgång. Lycka. En röd porsche.

För direkt du anammar längtan på riktigt. När du bjuder in den i ditt hjärta. Låter den formas och bosätta sig där. Erkänner för dig själv. Erkänner för andra. Uttalar orden. Jag vill. Då är det kört. Då finns ingen återvändo. Då står du där mitt i livet. Sårbar som ett litet löv i en höststorm.

Vid öppen för möjligheten. Men på samma gång så oerhört känslig för motsatsen.

 

Man måste våga för att vinna. Det går inte att äta kakan och ha den kvar. Vill ni ha fler klyschor? Jag har hur många som helst. Och de stämmer allihopa. Vi kommer ingenstans med ett slutet hjärta. Ibland kanske vi öppnar en dörr på glänt. Problemet med dörrar dock. Är att de så lätt går att dra igen.

För att få det vi vill. För att kunna gå hela vägen. För att leva ett fantastiskt liv. Måste vi plocka bort gångjärnen. Kasta dörrarna. Och öppna upp. Våga tro på att vi är värda precis allt det vi längtar efter.

I helgen fick jag höra att jag har en romantisk syn på livet. Och kalla det vad man vill. Men i min värld är det kärleken som vinner. Den styr allt. Och ingenting existerar utan den. Jag kan gå så långt att jag påstår att utan den har vi ingenting. Jag tror på att allt blir bra. Att om man väljer att se livet som ett mirakel. Då är det ett mirakel.

Det låter kanske härligt. Vem vill nu inte leva i en Ranelid dikt. Men att leva livet med ett öppet hjärta. Med en tro på att det goda alltid vinner. Att säga högt det jag verkligen vill. Det är utan tvekan. Det svåraste jag gjort i hela mitt liv.