Puss på mig!

Ligger i sängen och känner mig stolt. Stolt över att jag vilat hela kvällen. Över att jag för en gångs skull lyssnat på min kropp. Ni vet den där fantastiska delen av en själv. Som sitter nedanför huvudet. Den där som så sällan får bestämma. Mest för att herr Huvud har en mycket mer övertygande och ljudlig stämma. 

Och herregud va herrn skrek och argumenterade idag. Jag kom hem proppfull med stress. Huvudvärk och små gubbar i huvudet som ville dra mig åt alla möjliga håll. En ville gå på konsert. En annan ville dansa. Och den mest elaka ville att jag skulle gå till gymmet. Han tog till det tunga artilleriet. Påpekade hur misslyckad och värdelös jag är om jag latar mig hemma. 

Jag har ju bestämt mig för att börja träna på lite andra premisser den här gången. Inte för att bli en bättre människa. Smalare eller snyggare. Utan för att jag vill må bra. Jag vill ha en stark kropp. Där ryms inte självhat och skuldbeläggning in. Det finns inte med i min masterplan. 

Dessutom är ju mitt mål. I alla situationer. Inre frid. Det finns inget bättre än inre frid. Aaaah. Inget. Inget. Slår den känslan. 

Så idag klappar jag mig själv på axeln. Big time. Jag valde mig ikväll! Jag valde i enlighet med det som är viktigaste i mitt liv. I enlighet med min ledstjärna mitt ultimata mål. Hurra! Att få styra sitt liv. Att få vinna över aphjärnan. Att släppa taget och fullständigt slappna av. Bädda in sig i bomull och bara ge sig själv kärlek. Vilken ynnest! 

Jag vill tacka andetaget! Det bästa och mest värdefulla av verktyg. 

PS. Bilderna har ingenting med texten att göra. Förutom att det är sådär jag såg ut idag. När jag pussade och åt pastellfärgade bollar. 

PS. Första inlägget skrivet från min älskade IPad mini. Min mor påstår att det inte går att älska en iPad. Men vad vet nu hon som sitter där med sina korsordstidningar. Jag älskar den här lilla plattan. Enormt!