Grön. Gönare. Grönast. Gräs.

Ibland vill man bort. Ni vet man tror gräset är grönare på andra sidan. Har en ständig längtan till något annat. Kan inte riktigt landa i det man har framför ögonen. Vill kanske inte titta så noga. Tror att det där gröna gräset skulle föra med sig så mycket mer. Än just grönt gräs.

Jag har varit på jakt. Efter grönare gräs hela livet. Har jag inte jagat stora gräsplättar så har jag velat ha längre grässtrån. Det har inte funnits någon hejd på letandet. Sökandet. Hetsen.

Det har lagt sig nu. Mer än någonsin. Jag stannade upp på min lilla gräsfläck och började rå om den. Sakta men säkert började den växa till sig. Helt på egen hand. Mitt eget gräs blev grönare! Och jag slutade kika på grannens. På samma gång föll axlarna några meter ner. Pulsen sjönk. Och hjärtat blev gladare.

Idag är jag tillfreds. Jag vet att jag alltid är på rätt plats. För dit jag går. Följer min gräsmatta med. Jag har inte slutat drömma för de. För hur grönt alla gräs i världen än är. Finns det inget som slår sand, hav och sol. Längtan dit är överväldigande idag. Men jag vet. Att en dag sitter jag där. På min strand och pajar min lilla gröna gräsfläck.

Allt har sin tid. Allt är väl.

ALL THE LOVE!

Ps.1. Var. Under vilka sköna omständigheter. Vill ni. Sitta. Stå. Dansa med. Er gräsfläck?

Ps.2. Detta är inte ett drogrelaterat inlägg. Just sayin'.