Låta fara bara!

Vad tror ni. Jag cyklade runt ikväll och tänkte på livet. På hur jag ofta grämer mig över vad det ska bli av mig. Hur jag ska kunna utnyttja min fulla potential. Hitta mitt kall. Och göra de där rätta sakerna. Uträtta stordåd. Sådant som folk minns. När jag en dag kolar vippen.

Men. Jag är inte alls så säker på att det viktigaste här i livet är att uträtta stordåd. Utan att vara en stor människa. Vilket jag tänker är samma sak som att vara sig själv. Ni vet när man träffar någon som är trygg i sig själv. En sån där människa som har accepterat sig själv. Och bara släppt lös. Hur bra känns det inte att vara kring den människan.

Jag tror att vi kan. Genom att bara vara oss själva. Förändra världen. Om du vågar vara dig själv. Inspirerar du mig att vara mig själv. Och genom att våga vara jag. Kommer allt det där jag vill uträtta och uppnå att kännas som en barnlek. Det kommer liksom på köpet. När vi släpper taget. Och låter fara bara.

En liten film från Köpenhamn där jag cyklade runt tidigare i vår.

Ps. Ping Anne & Hannah. Och puss.