HEJ! Jag heter Pamela. Mitt motto är "rädsla är inte min grej". Jag är rädd mest hela tiden. Men det gäller ju att sikta mot stjärnorna. Du är hjärtlig välkommen. Hör av dig på pamela.lindqvist@gmail.com

Monday, June 29, 2015

Möt dina rädslor.

Det finns ingenting att vara rädd för. Alla demoner vi tror finns inom oss. Det där mörka vi inte vågar titta på. Allt vi gömmer. Allt vi inte vågar visa. Svagheter. Rädslor. Skam. Det är inte de sakerna som sänker oss. Det är tron på att de måste gömmas som gör oss rädda.

När vi öppnar upp. Plockar bort bladen. Stenarna. Eller vad vi nu har bunkrat upp med. Då blir det ljusare. Att våga möta sitt mörker. Sina värsta rädslor. Är inte slutet. Det är början. Början på ett helhjärtat förhållningssätt till livet.

Det tar ont. Det tar vansinnigt ont att leva med ett öppet hjärta. Att välja ärlighet. Öppenhet. Och kärlek. Jämt. Att leva i sårbarhet. Och att våga välja den svåra vägen. Fast man inte alltid vill. Eller riktigt vågar. Är jobbigt.

Men mod lönar sig varje gång. Att inte göra något på grund av rädsla. Är inte en godtagbar ursäkt. Inte om du vill flyga högt uppe tillsammans med de andra helhjärtade. Fria fåglarna. För det är precis det som sker. När du väljer att ställa dig öga mot öga med dina rädslor. Du blir fri. Och får flyga fritt. Vart du än vill.



PS. Hannah skrev klokt om mod i veckan. Hon är en pärla. En kvinna med ett stort hjärta som vågar visa sig sårbar. Finns inget vackrare än det.

PS.2. Tack för låten Böjji! Hjärta.

Wednesday, June 24, 2015

Tålamod.

Måste vara en dygd. Jag har alltid undrat om det verkligen finns folk med tålamod. Sådana som kan vila i att allt inte just nu är exakt som de vill eller har föreställt sig. 

Jag blev född med noll delar tålamod. Jag fick mycket fina gåvor. Men tålamodet var inte en av dem. Helst ska saker ske igår. Gör det inte de springer jag efter och ser till att det sker fortare och på mitt sätt. 

Men man kan inte tvinga livet. Inte hur driven man än är. Det går inte ens med våld. Vaselin. Och hårsprej. 

Livet måste få ha sin gång. Och ingenting kommer till en före man är redo. Två av de kanske mest provocerande meningarna som finns. Dessutom efter varandra. (Förlåt.)

Och jag har märkt. Att när jag försöker lägga mig i. Med mina små egodrivna planer och tillvägagångssätt. Blir det oftast bara pannkaka av allt. Och jag äter ju inte ens vetemjöl. 

Så lika bra att bara lita på det där jävla livet. Dra upp några ogräsplantor. Äta en saftig jordgubbe eller femton. Stå i regnet och sucka över att allt. Allt. Ska man lära sig den svåra vägen. 

Tålamod. Läxan just nu. 


Ett hopp för det stor livet! 

Ps. Jag som trodde att sommarlov betydde läxfritt. Tydligen inte i Livetsskola. 

Monday, June 22, 2015

Nu rullar de stora hjulen igen

Det känns som min första sommarlovsdag. Det har gått en månad sedan jag blev ledig. Men först idag känns det så på riktigt.

Min kropp och min hjärna har slappnat av. Släppt bråte som de gått och burit på. Mitt hjärta är både glatt och sorgset. 

Ibland kommer perioder i livet till ett slut. Ibland behöver saker omdefinieras. Skakas om. Släppas fria. 

Ni vet de där stunderna i livet. Efter tider av mentalt kaos och förvirrning. När man plötsligt ser klart. Och det mesta kastas upp i luften. 

Man vet inte vad framtiden bär med sig.  Men man vet vad man vill ha kvar. Hur man vill känna. Och vad man behöver. 

Egentligen är allt ovisst. Men ändå självklart. Och stora. Stora hjul rullar. 

Allt är väl. 

Hälsningar från mittilivet_84

PS. Friden i ovisshet. Och vetskapen om att det som kommer är precis vad man behöver. Ah. Bästa. Bästa som finns. 

Sunday, June 21, 2015

Magen vet

Frid. Kärlek. Och tillit. De mäktigaste av känslor. Där finns styrkan. Kraften som bär genom allt.

Den hittar jag när jag böjer huvudet och låter det vila nedanför hjärtat. När jag släpper förväntningar. Kontroll. Och krav. När jag låter allt vara som det är.

Jag har märkt att när jag gör det som känns rätt i maggropen. Klarar jag vad som helst. Det är inte lätt. Oftast är det mycket svårare att göra valen som härstammar från magen.

Men de ger alltid bäst utdelning. För det är val som gör en fri. Det är val som baserar sig på kärlek till en själv. Respekt för ens eget värde. Och makten att få bestämma över ens eget liv.

Det är modigt att följa magen. Med mod kommer rädsla. Det är kanske det mest skrämmande en kan hålla på med. Att gå runt och följa magkänslan.

Men tror ni inte det kan vara så. Att om en gör det som känns rätt. Kommer alltid styrkan att klara av det på köpet. För att inte tala om friheten. Friheten att få leva på sina egna villkor. I frid. Tillit. Och kärlek. I de allra mäktigaste av känslor.

Saturday, June 6, 2015

Flum som fastande på film.

Nu flummar jag på igen i blåsten vid havet. Men åtminstone har jag läppstift.


Ps. Åt precis världens godaste kållåda. Hett tips. Gör egen.