Möt dina rädslor.

Det finns ingenting att vara rädd för. Alla demoner vi tror finns inom oss. Det där mörka vi inte vågar titta på. Allt vi gömmer. Allt vi inte vågar visa. Svagheter. Rädslor. Skam. Det är inte de sakerna som sänker oss. Det är tron på att de måste gömmas som gör oss rädda.

När vi öppnar upp. Plockar bort bladen. Stenarna. Eller vad vi nu har bunkrat upp med. Då blir det ljusare. Att våga möta sitt mörker. Sina värsta rädslor. Är inte slutet. Det är början. Början på ett helhjärtat förhållningssätt till livet.

Det tar ont. Det tar vansinnigt ont att leva med ett öppet hjärta. Att välja ärlighet. Öppenhet. Och kärlek. Jämt. Att leva i sårbarhet. Och att våga välja den svåra vägen. Fast man inte alltid vill. Eller riktigt vågar. Är jobbigt.

Men mod lönar sig varje gång. Att inte göra något på grund av rädsla. Är inte en godtagbar ursäkt. Inte om du vill flyga högt uppe tillsammans med de andra helhjärtade. Fria fåglarna. För det är precis det som sker. När du väljer att ställa dig öga mot öga med dina rädslor. Du blir fri. Och får flyga fritt. Vart du än vill.

PS. Hannah skrev klokt om mod i veckan. Hon är en pärla. En kvinna med ett stort hjärta som vågar visa sig sårbar. Finns inget vackrare än det.

PS.2. Tack för låten Böjji! Hjärta.