Tålamod.

Måste vara en dygd. Jag har alltid undrat om det verkligen finns folk med tålamod. Sådana som kan vila i att allt inte just nu är exakt som de vill eller har föreställt sig. 

Jag blev född med noll delar tålamod. Jag fick mycket fina gåvor. Men tålamodet var inte en av dem. Helst ska saker ske igår. Gör det inte de springer jag efter och ser till att det sker fortare och på mitt sätt. 

Men man kan inte tvinga livet. Inte hur driven man än är. Det går inte ens med våld. Vaselin. Och hårsprej. 

Livet måste få ha sin gång. Och ingenting kommer till en före man är redo. Två av de kanske mest provocerande meningarna som finns. Dessutom efter varandra. (Förlåt.)

Och jag har märkt. Att när jag försöker lägga mig i. Med mina små egodrivna planer och tillvägagångssätt. Blir det oftast bara pannkaka av allt. Och jag äter ju inte ens vetemjöl. 

Så lika bra att bara lita på det där jävla livet. Dra upp några ogräsplantor. Äta en saftig jordgubbe eller femton. Stå i regnet och sucka över att allt. Allt. Ska man lära sig den svåra vägen. 

Tålamod. Läxan just nu. 

Ett hopp för det stor livet! 

Ps. Jag som trodde att sommarlov betydde läxfritt. Tydligen inte i Livetsskola.