Tro

Idag funderade jag på tro. Jag har en stark tro på att allt blir bra. Att saker och ting löser sig till det bästa. Kanske inte som man vill. Men på något sätt blir det alltid bra.

Ibland funderar jag på om jag är naiv. Och kanske borde lägga ner det där tänket. Inte drömma så stort. Inte säga högt saker som jag är övertygad om att kommer att hända. Ni vet. Tona ner lite. Kanske jag borde ställa mig i pessimistkön så smällarna inte blir så stora när det inte går som jag tänkte mig.

Jag ligger såklart också och gråter. Ofta. Tänker att jag inte orkar mer. Frågar mig varför. Varför jag? Tycker synd om mig själv så det står ut genom öronen. Ibland för små saker. Ibland för stora.

Men någonstans kommer jag ändå tillbaka till den där känslan av expansion. Ni vet när man bara vet. Att allt. Precis allt blir bra. Eller ännu bättre än man någonsin kunnat drömma om. Jag tror inte livet vill pissa oss i linsen. Jag tror det vill ge oss allt vi någonsin kan drömma om och mer.

Jag tror att vi lever i ett vänligt Universum som vill vårt bästa. Och den starka tron. Håller mig vid liv. Och får mig att alltid vilja blicka frammåt. Hur usligt det än må vara. Det är min livlina. Min starka grund. När jag står med bara fötter på den klippan kan inget rubba mig.