En blaskig smoothie

Jag blandar ihop saker. När jag är trött och slutkörd. Inbillar jag mig att jag är en dålig människa. Jag börjar jämföra mig med andra. Oftast människor som inte har varit utbrända och har enorma energilager. Förstås jämför jag mig med det jag ser. Vilket oftast är deras top notch mode. 

Not top notch mode.

Jag blir missunsam och tycker synd om mig själv. Det är något av de värsta jag vet. Missunsamhet och självömkan. Inga känslor jag visar medvilligt. Vilket får mig att tänka på mitt top notch mode. De flesta människor ser inget annat än det heller. Av mig.

Om jag skulle se mig själv på topp. De dagar jag inte är det. Skulle jag bli missunsam. Tänka var fan fick hon luft och enregi ifrån. Hur orkar hon jämt vara så glad. Hjälpsam. Rolig. Smart. Engagerad. Jag skulle dränka mig i självömkan och önska jag var som. Hon. Som mig själv. 

Top notch mode.

Det blir som en dålig smoothie. Där avokadon. Spenaten. Ingefäran och ägget. Hade smakat så mycket bättre om jag ätit dem en och en. Om jag sett dem för vad de är. Istället blandar jag ihop allt och dricker en grå sörja som inte alls är mysig. 

Trött är en trött människa. Inte dålig. En dag är jag pigg. En annan dag inte. Jag får vara energisk och glad. Och missunsam och irriterad. Jag är alltid lika värdefull. Lika vacker. Lika bra. Alla säger man ska dricka smoothien. Inte jag. Jag tänker äta avokadon och ägget som de är. Så jag kan se skillnaden på vad som är sant och vad som är hittepå.  

ALL THE LOVE.