Livsloppet!

För fyra år sedan orkade jag knappt gå runt kvarteret. Jag kommer aldrig att glömma lyckan när jag för första gången efter veckor av sängliggande tog mig ut på en liten promenad. Glädjen i att orka. Att inte behöva känna sig instängd. Varken i kroppen eller hemmet.

Jag gläds ännu idag av att orka. För det har inte varit någon självklarhet för mig. Idag sprang jag några kilometer. Kände mig stark och energisk. Jag tänker tillbaka på de senaste åren. Hur långt jag har kommit. Hur mycket mer jag orkar. Och hur oerhört tacksam jag är för de.

Fysisk aktivitet har varit en mycket stor del av mitt tillfrisknande. Från stilla promenader och andningsövningar. Via lite dans på vardagsrumsgolvet till löprundor och lek med huvudstående. De flesta kan göra något. I deras egen takt. Jag har fått lära mig att inte jämföra mig. Inte alltid behöva vara bäst. Ödmjukt fått ta emot den ork som getts mig. Jag springer när jag orkar. Och går däremellan.

Många menar att motion är lika bra som piller. Jag har behövt både och. Men utan att röra på mig skulle jag inte vara där jag är idag. När man mår psykiskt dåligt arbetar ens hjärna emot en. Då kan man behöva andvända kroppen. För att visa knoppen. Att man kan mer än man tror. För att få lite må bra hormoner och nya perspektiv.

Måndagen den 10:onde Oktober ordnar Psykosociala förbundet ett lopp för att uppmärksamma vikten av fyskisk aktivitet vid psykisk ohälsa. Loppet är 370m långt eller kort och hålls i Jakobstad. Fantastiskt initiativ!. Kom med och spring, gå eller kryp. Om man inte orkar de kan Halpa-Halli säkert låna ut en kundvagn så någon kan dra en igenom. HÄR kan ni läsa mera.

ALL THE LOVE!